- Project Runeberg -  Portvaktarsonen /
17

(1895) [MARC] Author: Otto Elster Translator: Johan Nordling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tycktes omfläkta honom, den sjunkande solen strålade
med en klarare glans; han kastade ej blicken tillbaka
till Invalidens gråa murar, till den mörka furuskogen
där bakom och den halfraserade lilla kyrkan uppe
på den vittrande bergshöjden. Framåt var hans öga
riktadt, mot det ståtliga slottet, hvars rutor blixtrade i
aftonrodnaden, på hvars krön en flagga stolt vajade
för vinden, och från hvars park och trädgårdar
vårblommorna, jasmin- och fläderbuskarne sände
bedöfvande, smekande dofter emot honom! Framåt var hans
öga riktadt, mot en stor, glänsande, fröjdefull
framtid, full af lycka och — kärlek!

Ja, äfven kärlek, hvars första hemlighetsfulla,
skära gryning redan börjat tändas i hans hjärta!

Snart hade Gottfrid hunnit fram till borggården.
Vid porten, som stod vidöppen och lämnade fri
utsikt öfver den omsorgsfullt stenlagda, soliga gården,
stötte han på en i lumpor höljd kvinna, som höll ett
lindebarn i skötet, medan en vid pass tolf- eller
trettonårig liten flicka lutade sig mot hennes skuldra.
På stenafvisaren vid portgången stod en skål, fylld
med ångande soppa, och kvinnan och den unga
flickan slukade med synbar glupskhet i sig dess
innehåll. Då Gottfrid närmade sig, drogo de sig ängsligt
tillbaka in i hörnet mot porten, som om de fruktade
att komma för nära den unge herren. Gottfrid ville
skynda förbi, då hans öga mötte den förskrämda
blicken ur barnets djupt svarta, stora ögon. Slagen af
förvåning, blef han stående. Aldrig förr hade han
mött ett så smärtsamt vemod i en barnablick. Aldrig
heller förr bland lumpor, smuts och damm en sådan
fägring, sådant behag!

»Hvarifrån kommer ni?» frågade han tiggerskan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:30:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/portvakt/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free