Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och det träd, som gjorde mig till krympling,»
afbröt August Knille sina kamrater, »stod i herr
barons skog...»
»Och den sten, som krossade mina ben,» invände
Kristian Nöldeke, »var från herr barons stenbrott...»
»Då är väl majorn också skuld till Konrad
Hedderichs elände?» frågade Reinhard Hilgers förargad.
Konrad Hedderich skakade sitt hufvud.
»Nej, min olycka måste jag väl själf ha hedern
af,» hånade han. »Jag hade min fallandesot, redan
när jag var en liten unge.»
»Ja, ser ni det,» ropade den gamle husaren, »och
dock har herr majorn sörjt äfven för Konrad
Hedderich. Låt oss inte vara otacksamma. Jag släpper
till ännu en flaska extra, för att vi må kunna dricka
min gamle skvadronchefs välgångsskål.»
»Det låter höra sig,» menade August Knille,
belåtet grinande. »Fram med flaskan, och majorn må
gärna lefva!»
»Jag kommer att tänka på, Gottfrid,» vände sig
Hilgers till sin son, »att du ändå i dag på din
hedersdag borde gå till herr majorn för att tacka
honom.»
»Jag tänkte gå till honom i morgon, far.»
»Hvad som kan göras i dag, bör ej uppskjutas
till morgondagen. För öfrigt skall herr majorn resa
bort, kanske träffar du honom inte längre i morgon,
gå därför genast dit. När du kommer åter, finner
du oss ännu här, det vill säga klockan nio får ni lof
att vara till kojs,» vände han sig till de gamla
dryckesbröderna, »så lyder husordningen.»
»Då skola vi åtminstone ha det lustigt så länge,»
ropade August Knille. »Fram med extrabuteljen!
Och du, Gottfrid, gå du bara till majoren. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
