Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. December - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR. RADIO
271
RAD I O NYTT
Televisionen i U. S. A.:
inte före 1939.
David Sarnoff, president för Radio Corporation of America, en
känd pionjär på den trådlösa teknikens område, har gjort ett
uttalande till pressrepresentanter om den amerikanska televisionens
läge. Han förklarade att varken R.C.A. eller något annat
amerikanskt bolag i år eller till nästa år ämnade förmedla television
till allmänheten. Orsaken härtill är främst att en rad viktiga
problem måste lösas innan televisionen tillräckligt utvecklats för
Amerika.
Tidpunkten för televisionens intåg blir i samband med
världsutställningen i New York 1939 —• tidigare kan man icke, med
hänsyn till teknikens nuvarande ståndpunkt, räkna med
televisionspremiär i U.S.A.
Radioutsändning
från djungeln.
I dagarna har Holden-expeditionen lämnat New York för att
utforska djunglerna i Amazonflodens hittills okända område.
Expeditionen kommer att genomresa Brittiska Guinea och Brasilien
och under resan ledas av radiosignaler, som skola utsändas från
New York. Genom eii särskild inrättning skall expeditionen kunna
motta dessa pejlingssignaler och har därigenom ständigt
orienteringsmöjligheter. Expeditionen medför även en kortvågssändare,
som skall drivas med bensingeneratorer och som skall stå i direkt
förbindelse med storstationen Riverhead vid New York. På detta
sätt möjliggöres en överföring av expeditionsrapporter med
regelbundna mellanrum på alla sändare som tillhöra N.B.C.
Ryssland radiofierar Arktis.
Ryska regeringen har förordnat att de båda isbrytarna »Josef
Stalin» och »Lazar Kaganowitsch», vilka för närvarande äro under
byggnad, skola utrustas med starka radiosändare, som skola spela
rollen av rundradiostationer i Arktis. Båda isbrytarna förses med
kortvågssändare, som kunna upprätthålla förbindelserna med såväl
forsknings- och handelscentra i polartrakterna som med Moskva.
Fartygen utrustas senare med långvågssändare på 2 kW, vilka
skola användas för meteorologiska syftemål. Studios ombord på
isbrytarna komma till användning för rundradioändamål. De
arktiska isbrytarna bli det enda medel, varmed ryska medborgare i
den nordliga zonen kunna upprätthålla förbindelserna med
moderlandet.
De ultrakorta vågornas
hemlighet.
Ultrakortvågen, alltså en våglängd under 10 meter, har sedan
långa tider vållat forskarna mycket huvudbry. Man kunde inte
alltid med bestämdhet förutsäga dess lopp, och dess räckvidd var
mycket obestämd. Sedan man uppställt den teorin att
ultrakort-vågor endast kunde mottas inom den s. k. »optiska synvidden»
— alltså blott inom en zon där inga byggnader e. d. ligga mellan
sändare och mottagare —- kom man slutligen till det resultatet,
att ultrakortvågorna kunna tillryggalägga betydligt längre sträckor.
Televisionsutsändningarna i London ha mottagits på ett avstånd
av upp till 100 km. Televisionsprogrammens tonutsändningar från
London, vilka också utsändas på ultrakortvåg, ha till och med
mottagits i Sydafrika.
Vid ett televisionsprogram, som brittiska rundradiobolaget i
dagarna bjudit sina abonnenter, upptäckte man en ny mystisk
egenskap hos kortvågen. Ett reportage skulle givas från starten av
flygningarna om den kungliga pokalen i Hatfield via
televisionssändaren i London. Den vanliga anordningen vid sådana
utsändningar är att en liten transportabel televisionssändare användes.
Sändningarna mottagas i London och återutsändas av stationen
i Alexandrapalatset. Men denna gång strejkade den ultrakorta
vågen. Trots ivrigaste efterforskningar och undersökningar var
det omöjligt för B.B.C:s ingenjörer i Alexandrapalatset att mottaga
något från den transportabla televisionssändaren. En död zon
mellan Hatfield och London var orsaken — det vill säga ingenjörerna
tala om möjligheten av en sådan zon. Om den verkligen finns
och om geologiska eller andra orsaker föreligga är ännu icke
helt klarlagt.
Rör med flyttbara anoder.
Sedan gammalt är man så van vid elektronrören som a priori
fixerade detaljer, att det väcker en viss uppmärksamhet, när
radiolitteraturen nu börjar tala om rör med elektroder, vilkas inbördes
läge i viss mån kan förändras.
Ett sådant rör har framställts av Manfred von Ardenne. Röret är
en diod, avsedd för spänningsmätningar (rörvoltmeter) vid mycket
höga frekvenser ■— uppemot tusentalet MHz. I vanliga rör kan
man av tillverkningstekniska skäl icke nedbringa avståndet anod—
katod alltför mycket, men det ar i rörvoltmeterdioder vid ultrahöga
frekvenser mycket önskvärt med det minsta möjliga »anodgap».
Ardenneröret ifråga har en tämligen lång glasballong, som är
försedd med flera stora ansvällningar. I ena änden sitter anoden på
en mycket kort tilledning, och i andra änden sitter den ståndare
fästad, varpå katoden är anbragt. Tack vare ansvällningarna på
glaset kan röret sammantryckas och uttänjas i erforderlig grad,
vilket innebär, att avståndet anod—katod kan inställas mellan 0
och 0,2 mm. Uppmätningen av avståndet sker med en med
sam-mantryckningsanordningen förenad mikrometer, varvid som
utgångspunkt användes avståndet noll, d. v. s. direkt kontakt mellan anod
och katod. Elektrodkapaciteten är ned till 0,01 mm anodgap av
storleksordningen 0,4 ft/.iF.
Ett annat »tänjbart» rör har på försök framställts vid General
Electrics laboratorier. Röret är i princip av metallutförande, och
anoden, som är rörlig i förhållande till elektrodsystemet i övrigt,
är applicerad på en ståndare, vilken i sin tur är fastsvetsad i ett
särskilt, fjädrande stålfönster i det anodförbundna höljet.
Tilledningarna till de övriga elektroderna äro som vanligt i metallrör
införda genom »rörnitar» av specialglaset fernico, vilket har samma
längdutvidgningskoefficient som metallhöljet. För att förflytta
anoden uppgives såsom erforderligt ett moment av 0,2 »inchounces»,
varvid vid konstant anodspänning (max. 100 V) erhålles en
anod-strömsförändring av högst 7 »mA/mil»; 1 mil=0,001 inch. (När
skola egentligen de engelsktalande länderna lära sig använda
vettiga längd-, yt-, volym- och viktsenheter???) Röret är som sagt
endast framställt på försök och icke för något speciellt ändamål.
Som användningsområden föreslås seismograf, mikrofon,
tjockleksmätare eller -regulator, pick-up, temperaturregulator o. s. v.
STOCKHOLMS RADIOKLUBB
En sammanslutning av radioteknici och amatörer.
Räknar flera av vårt lands främsta radiofackmän bland sina medlemmar.
Aktuella föredrag och demonstrationer var 14:e dag.
De bästa utländska facktidskrifterna finnas tillgängliga.
Klubbens organ är tidskriften Populär Radio. Prenumerationspriset för densamma ingår i medlemsavgiften. Närmare
upplysningar erhållas vid hänvändelse till tidskriftens redaktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
