Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7-8. Juli-Augusti - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
155)
Fig. 12. Till vänster en stäm gaffelsummer, som alstrar en
konstant frekvens av ca 435 p/s. Den användes vid bryggmätningar
samt för frekvensbestämning medelst oscillograf. Till höger en
dynatron för mätning av godhetstalet för svängningskretsar samt
bestämning av förlusterna i spolar och kondensatorer. Båda dessa
apparater äro som synes provisoriskt uppbyggda men fungera lika
bra för det. Dynatronen kan dock förbättras i en del avseenden
för åstadkommande av noggrannare resultat.
nerator, som bör vara av interferenstyp7, så att frekvensen
kan regleras kontinuerligt. En generator med ett antal
fasta frekvenser medgiver visserligen upptagning av
frekvenskurvor för transformatorer och förstärkare, men
man kan ej taga reda på resonanser hos högtalare,
transformatorer m. m.
En tonfrekvensgenerator för alstring av en enda
frekvens, t. ex. 400 eller 800 p/s, kan vara till stor nytta
och är enkel att framställa av ett rör och en vanlig
lågfrekvenstransformator. Den kan användas vid provning
av förstärkare samt för förstärknings- och bryggmätningar
(se nedan). En sådan generator av speciell typ, en s. k.
stämgaffelgenerator eller stämgaffelsummer, visas till
vänster i fig. 12. Den är utförd som experimentapparat och
således helt provisoriskt uppkopplad på en träplatta.
Stämgaffeln har en tvåpolig ’hörtelefonmagnet vid vardera
skänkeln. Den ena magnetens lindning är inkopplad i
rörets gallerkrets, den andras i anodkretsen. Stämgaffeln
är stämplad med »870 Schwingungen», vilket motsvarar
435 p/s. (Inom musiken synes man räkna med halv- i
stället för helperioder.) Generatorn alstrar sålunda en
frekvens av ca 435 p/s, som är synnerligen konstant och
förutom vid bryggmätningar kan användas för
frekvensbestämning med hjälp av katodstråleoscillograf.
Vågformen kan göras mycket god vid denna generator, d. v. s.
en ren ton om ca 435 p/s kan erhållas. En stämgaffel
för t. ex. 1 000 p/s vore lämpligare men kan svårligen
anskaffas eller betingar ett mycket högt pris.
För mätning av lågfrekventa växelspänningar användas
rörvoltmetrar av olika typer. Vanliga
växelströmsvolt-metrar kunna ej användas, emedan de belasta den mätta
’ »En tonfrekvensgenerator av interferenstyp», Populär Radio,
december 1934.
kretsen alltför mycket. En rörvoltmeter medför mycket
ringa belastning av kretsen, varför man kan mäta
spänningen över t. ex. en lågfrekvenstransformators
sekundärlindning. Mäter man sedan också spänningen på det
före-gående rörets galler, så får man reda på
spänningsförstärkningen i steget genom att taga förhållandet mellan
de båda spänningarna. Vanligen är emellertid
rörvoltmeterns mätområde för litet för att man skall kunna mäta
förstärkningen på detta sätt, varför man i stället
använder sig av kalibrerade spänningsdelare (potentiometrar).
Rörvoltmetern får härvid blott tjänstgöra som indikator
och behöver ej vara kalibrerad. Ett annat sätt är att mata
in en viss känd, mycket liten spänning (åstadkommen
med hjälp av ett normalmotstånd och ett termokors) på
förstärkarrörets galler och mäta den utgående, förstärkta
spänningen medelst en kalibrerad rörvoltmeter.
Fig. 11 visar en hemtillverkad rörvoltmeter, som visat
sig synnerligen användbar. Den är av reflextyp med
anodlikriktning och tre mätområden: 0—2,5 V, 0—10 V och
0—40 V. Omkopplaren ses längst till höger. Instrumentet
är en milliamperemeter med fullt utslag för 1 mA. Röret
är ett kortvågsrör med god inre isolation samt
galleruttag i toppen. Detta rör har använts för att man skall få
minsta möjliga dämpning av den mätta kretsen. Man
kan vid behov använda gallerkondensator och läcka
enligt fotografiet, alltså vid mätning på kretsar som föra
likspänning eller på galvaniskt öppna kretsar. I annat
fall anslutes ledningen direkt till gallret, för att
ingångskapaciteten skall bliva liten. För att bliva mera
lätthanterlig har rörvoltmetern placerats ovanpå det
anodbatteri, från vilket anodspänning uttages.
Forts, i nästa nr.
Fig. 13. En praktisk och ändamålsenlig motståndsbrygga av
släp-trådstyp. Reostaten i förgrunden är inkopplad för uppmätning.
Vid mätning av mycket små motstånd böra anslutningssladdarna
vara korta och grova.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
