Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
155)
ställen anslutningsdosor för mikrofonerna. Från dessa
dosor gå ledningar av vanlig telefonkabel in till ett rum,
beläget snett bakom estraden. I detta rum är
inspelningsapparaten uppställd samt även en elektrodynamisk
högtalare av kraftigare typ för kontroll av
mikrofonplaceringen m. m. I belysningsmästarens rum alldeles invid
estraden äro omformare och erforderliga batterier
uppställda. Härifrån gå ledningar dels med växelström, dels
med batteriström in till apparatrummet.
Tyvärr finnes endast likström tillgänglig. Av många
orsaker är emellertid likström i det här fallet ej lämplig
att använda. Därför måste den omformas till växelström.
Detta sker medelst en enankaromformare på 200
voltampere, som levererar 220 voit, 50 per. Omformaren är
uppställd på gummikuddar och startas utan pådrag, men
givetvis obelastad. Valet av omformarens storlek är icke
likgiltigt. Hastigheten hos de synkronmotorer som
användas för inspelningarna är ju helt beroende av
omformarens varvtal. Det har visat sig, att ifall omformaren
väljes alltför stor i förhållande till den effekt som
utnyttjas, så kunna pendlingsfenomen lättare uppträda,
vilket vållar kraftig »svävning» i skivorna. Omformaren har
avstörts medelst kondensatorer på 2X4 mikrofarad med
ingjutna säkringar, kopplade över växelströmsuttaget samt
med mittpunkten ansluten till jord. Några drosslar ha ej
erfordrats.
Synkronmotorerna som användas för graveringen ha
mycket dålig effektfaktor. På grund av den
fasförskjutning de sålunda orsaka kommer, om inga åtgärder
vidtagas, omformarens varvtal att betydligt öka, då någon
av synkronmotorerna inkopplas. Så t. ex. visade det sig
vid de första provkörningarna, att då den omformade
spänningen var 220 voit, motorerna ingalunda gingo sina
78 varv i minuten, utan rusade med bortåt 90 varv per
minut. För att motverka detta, orsakat av den starka
induktiva belastningen, belastades omformaren även
kapacitivt, närmare bestämt med 7 mikrofarad, uppdelade på
tre kondensatorer om 1, 2 och 4 uF, var och en försedd
med strömbrytare. På så sätt erhålles en bekväm
fininställning av synkronmotorernas varvtal. Den rätta
hastigheten kontrolleras före varje inspelning med en vanlig
hastighetsmätare för grammofoner.
Inspelningsanläggningen är huvudsakligen avsedd för
upptagning av sång, men ibland göras även upptagningar
av orkester, kör, instrumentalmusik etc. Stundom tagas
hela konserter upp för arkivändamål. Vid dylika
inspelningar, vilka taga mer än en skivsida i anspråk, användas
två motorer, vilket möjliggör inspelning av hur långa
musikstycken som helst utan paus. För att omformaren
hela tiden skall hålla konstant varvtal, måste
belastningen på densamma vara i det närmaste konstant. Därför
har det varit nödvändigt att vid vardera synkronmotorn
anbringa en belastning (drossel pius motstånd), som
belastar omformaren på samma sätt som motorn. I stället
för strömbrytare användes en omkopplare, så att i ena
fallet är synkronmotorn inkopplad, i andra fallet
ersättningsbelastningen. På så sätt erhålles en konstant
belastning på omformaren, oberoende av om endast en motor
eller båda två äro i gång.
För inspelningarna användas reiszmikrofoner, vilka ur
många synpunkter visat sig mest lämpliga för
ifrågavarande ändamål. De ligga i fråga om klangfärg ganska
ljust, vilket är en stor fördel då det gäller inspelning. De
kunna direkt anslutas till relativt långa ledningar, vilka
1 vissa fall t. o. m. kunna vara oskärmade. De äro ej
ömtåliga tack vare sin enkla uppbyggnad och äro dessutom
relativt billiga. För sång användes i regel endast en
mikrofon, men vid orkester eller kör användas flera.
Placeringen av mikrofonerna är en ytterst viktig sak, och till
stor del beror resultatet härpå. Inget instrument i en
orkester får fattas, och inget får dominera. Därför är det
av vikt vid all inspelning, att man känner till
ifrågavarande musikstycke eller beredes tillfälle att åtminstone
en gång före inspelningen höra det i verkligheten, så att
mikrofonerna kunna placeras på ett sådant sätt, att
klangbilden vid reproduktionen så mycket som möjligt
överensstämmer med den i verkligheten.
Förstärkningen är uppdelad på två förstärkare, en
mikrofonförstärkare och en slutförstärkare.
Mikrofonförstärkaren, som är batterimatad, är byggd för två ingående
kanaler, varför två mikrofoner eller två grupper, om flera
mikrofoner parallellkopplas, kunna regleras var för sig,
oberoende av varandra. Mikrofonerna matas med 12 voit.
Denna spänning jämte mikrofonförstärkarens
glödspänning (4 voit) och anodspänning (150 voit) tagas från
ackumulatorbatterier, vilka laddas på platsen.
Slutförstärkaren har korrigerats (vid gallret på E424)
för att erhålla en ökad förstärkning av frekvenser över
2 000 perioder. Däremot har på grund av graverdosornas
karakteristik ingen basavskärning behövt göras. Vid
normal inspelningsstyrka användes ungefär 6 W
utgångseffekt. Denna relativt stora effekt är nödvändig, emedan
graverdosorna äro mycket hårt dämpade. Som
utstyrnings-indikator användes en växelströmsvoltmeter med låg
egen-förbrukning. Indikatorn är ansluten till sekundären på
graverdosornas transformator.
All kontrollyssning sker med högtalare, emedan
hörlurar ej ge tillräcklig uppfattning av ljudkvaliteten. För
att möjliggöra en god gravering fordras att det spån som
bildas omedelbart avlägsnas, så att det icke ligger i vägen
för gravernålen. För detta ändamål användes dammsugare.
Vid drift av förstärkare på likströmsnät brukar det vara
Forts, ä sid. 144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
