Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
105
fig. 4. En trerörs ultrakortvågssuper med högfrekvenssteg,
auto-dyndetektor och andra detektor med återkoppling. (Ur Jones:
»Radio Handbook».)
innan den hinner komma riktigt i gång, därefter ånyo
överåterkoppla, ånyo strypa etc. i ett oändligt förlopp,
så är det tydligt, att vi kunna avhålla mottagaren från
självsvängning, trots att vi oupphörligt överskrida den
normala gränsen härför. Vi ha påfört detektorn en
pulsation i återmatningen från anod- till gallerkrets och ha
därmed gått över från regeneration till superregeneration.
Känsligheten blir därför avsevärt större än vid en vanlig
regenerativ detektor. Vid ultrakortvåg kan man förstärka
upp en svag signalspänning, liggande just över
störningsnivån, till full utgångsspänning.
Enligt Armstrong åstadkommes pulsationen i
återmatningen enkelt på det sättet, att rörets arbetspunkt
ideligen förskjutes ur sitt optimala läge med hjälp av en
hjälpsvängning, som erhålles från en lokal oscillator eller
genereras av röret självt. Under ena halvperioden av
hjälpsvängningen har arbetspunkten ett sådant läge, att
röret tack vare den starka återkopplingen snabbt arbetar
upp sig mot stora amplituder och självsvängning.
Plötsligt strypes förloppet genom att hjälpsvängningens andra
halvperiod inträffar, vilken tvingar röret ur arbetsläge
och dymedelst sänker återmatningen till ett ofarligt
värde. Tydligen måste röret vara »strypt» så pass länge, att
den uppbyggda spänningen helt undertryckes, ty i annat
fall startar ej nästa halvperiod av uppbyggandet med
den svaga signalspänningen från antennen, utan med
restvärdet av den uppbyggda spänningen (kohärens
förefinnes). Detta måste som lätt inses medföra, att
restspän-ningarna bliva större och större, tills röret arbetat upp
sig i full självsvängning. Det är därför nödvändigt att
gallerkretsen har ett större effektivt motstånd under den
strypande halvperioden än under den uppbyggande
halvperioden, d. v. s. gallerkretsens motstånd måste ha ett
positivt medelvärde, även om detta är litet.
Man skulle för hjälpsvängningens vidkommande kunna
införa benämningen »avdämpande halvperiod» eller
»halvperiod med negativt motstånd» (eg. »halvperiod,
inom vilken negativt motstånd förekommer») för den
uppbyggande av de två halvperioderna. Hjälpsvängningen
benämnes här i Sverige »pendelsvängning», stundom
»strypsvängning» eller direkt efter originalordet
»quench»-svängning. Pendelsvängningen måste givetvis förläggas
utanför det hörbara området. Ett vanligt värde på
frekvensen är 20 000 p/s.
Till undvikande av att övertoner till pendelfrekvensen
alstra störtoner genom interferens med signalfrekvensen,
brukar man försöka få ett stort förhållande mellan de
nämnda frekvenserna (1:100 à 1:1000) för att" vara
säker på, att amplituden hos övertonerna, som komma
ifråga för interferens, är otillräcklig för störningsalstring.
För åstadkommande av pendelfrekvensen kan man,
såsom förut antytts, antingen använda en separat
pendeloscillator, som på lämpligt sätt matar in erforderlig
spänning på detektorn, eller också låta denna själv generera
pendelfrekvensen. Banbrytare på detta område är ju
Armstrong i Amerika, och det är hans originalkopplingar,
som med smärre modifikationer användas i de moderna
ultrakortvågsmottagarna. Den bland radioamatörerna på
sin tid så populära »Flewelling»-kopplingen har äyen
accepterats i stor utsträckning för ultrakortvåg och skiljer
sig i princip från Armstrongs endast genom sättet för
pendelfrekvensens alstring, i det denna erhålles som en
relaxationssvängning genom ändamålsenlig
dimensionering av gallerkondensator och läcka. Vi skola ej i detta
sammanhang närmare behandla de superregenerativa
mottagarnas konstruktion.
Rörets förmåga att bygga upp signalamplituden till
höga värden beror av, huru många
högfrekvenssväng-ningar som äga rum under en halvperiod av
pendelfrekvensen. Vid ultrakortvåg inrymmas ett mycket stort antal
högfrekvenssvängningar på den avdämpande
halvperioden, och här når också förstärkningen enorma värden.
Givetvis finnes en gräns för känslighetsökningen ned mot
Fig. 5. Principschema för superregenerativ mottagare med separat
pendeloscillator (P. O.). Denna utgöres av en vanlig rörgenerator
för lämplig frekvens, här 20 000 p/s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
