Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POPULÄR RADIO
93
RUNDRADION.
Forts, från sid. 7
den firma, som säljer dem, måste i alla fall sväva på
målet, då den icke med säkerhet vet vad störningsfrihet
innebär. Spörsmålet har behandlats sedan ett par år
tillbaka av en internationell kommitté inom I. E. C. Vid
kommitténs sista sammanträde i maj 1936 kom man överens
om följande värden för uppmätning av störningar på
vanliga maskiner: Störningarna skulle inom området 150—
500 kc/s vara 1 000 mikrovolt, inom området 500 —
1 500 kc/s 500 mikrovolt, mätt på maskinklämmorna. Ef-
mätningar, som av Telegrafstyrelsens Radiobyrå utförts
för en del av våra större rundradiostationer. Vi skola inte
här alls gå in på hur beräkningarna utförts, utan ämna
endast meddela resultat av dessa beräkningar, som kanske
kunna vara av visst intresse vid diskuterandet av en
blivande storstation i de norrländska sjumilaskogarna.
Det må dock förutskickas, att de utförda beräkningarna
äro synnerligen approximativa. Dels äro
terrängförhållandena aldrig av så homogen beskaffenhet som
förutsatts vid beräkningarna, dels är det svårt att med någon
säkerhet kunna fastställa ett riktigt värde på
dämpningskoefficienten för vissa terrängförhållanden.
Beräkningarna äro utförda för en station med 100 kW antenneffekt,
med exakt samma antennsystem och arbetande på samma
våglängd som motalastationen. En kortare våglängd för
en station i dessa trakter kan knappast tänkas, då ju
dämpningen stiger med fallande våglängd.
I fig. 1 finnas inritade tre kurvor för olika värden på
dämpningskonstanten: 0,01, 0,02 och 0,03. Av dessa
kurvor torde den för k = 0,01 motsvara fältstyrkan vid
vågornas passage över slättland, kurvan för k = 0,02
fältstyrkan vid måttligt kuperad och skogbeväxt terräng och
slutligen kurvan för k = 0,03 fältstyrkan vid extremt
starkt dämpande terräng. Man har anledning att förmoda,
att de norrländska terrängförhållandena äro sådana att
dämpningskonstanten håller sig mellan 0,02 och 0,03.
Det är tydligt att en 100 kW sändare i Norrland skulle
få en tämligen liten räckvidd. Om man räknar
ekvipo-tentialkurvan för 1 mV/m som gräns för markvågornas
räckvidd, skulle tydligen räckvidden för en dylik
storsändare endast uppgå till låt oss säga 150 km. Men med en
så liten räckvidd skulle det fordras två eller tre dylika
jättesändare för att täcka enbart de mera tättbebyggda
delarna av Norrland. Det norrländska
rundradioproblemet löses därför knappast genom att man bygger en stor
sändare uppe i Norrland. Men helt säkert skulle en dylik
sändare avsevärt förbättra lyssningsmöjligheterna för en
del av de norrländska lyssnarna.
ter två år skulle dessa värden sänkas till 500 respektive
200 mikrovolt. Detta gäller för maskiner upp till 500 W.
Emellertid har frågan om sådan standard strandat på, atl
det icke funnits internationellt godkända apparater, med
vilka man kunnat utföra kvantitativa mätningar på
störningarna. Vi ha inköpt en uppsättning dylika apparater
från Tyskland. Dylika undersökningar skulle alltså nu
kunna påbörjas vid sidan av normering av elektrisk
materiel. Ur störningssynpunkt tillkomme» ett andra
önskemål, framfört av mig redan för tio år sedan, nämligen
normering av vanliga radiomottagare. Det vore högeligen
önskvärt, om arbetet därmed någon gång kunde börja.
För närvarande är det så, att den som anskaffar en
radioapparat ofta köper grisen i säcken. Därför måste han
förbehålla sig rätt att prova apparaten m. m. Vore
apparaten märkt, skulle saken vara betydligt enklare ur alla
synpunkter.
Till sist ytterligare ett önskemål. Enligt nu gällande
riktlinjer ger staten bidrag till störningsskydd vid
störning endast av svensk rundradio. Man kan naturligtvis
fråga sig, varför icke staten skulle kunna utsträcka sin
hjälpande hand även till utlandsmottagningen, i all
synnerhet som vissa utländska stationer på sina håll ge större
fältstyrka än närmaste svenska sändarstation.
Personligen hyser jag den uppfattningen, att så utan svårighet
skulle i viss utsträckning kunna ske. Att vi tidigare
inskränkt oss till mottagning av svensk rundradio har
berott på, att det var nödvändigt att först rensa upp den
äldre elektriska materielen, och det fanns tidigare icke
någon möjlighet att i förväg bedöma, vilken omfattning
detta arbete skulle komma att taga. Numera håller man
enligt min uppfattning på att passera kulmen för
störningar från sådana äldre apparater. Det är då också en
logisk utveckling, att staten fortsätter att lämna bidrag
till avstörning även vid utlandsmottagningen. Förr eller
senare hoppas jag sålunda vi skola komma därhän, atl
staten tager hand även om störningarna vid avlyssning
av utländska stationer.
Så tillåter jag mig också att säga, att jag är fullt
övertygad om, att den väg, vi beträtt, varit den riktiga för
störningarnas bekämpande, och jag hoppas, att det inte
dröjer länge innan en lag konfirmerar den praxis, som
redan nu är rådande. Vad som i fråga om det fortsatta
arbetet icke är minst viktigt är att alla berörda intressen
liksom hittills samarbeta för ernående av en för alla
parter tillfredsställande lösning av hithörande spörsmål.
Efter föredraget följde diskussion, i vilken förutom
föredragshållaren deltogo byrådirektör Gustrin, fabrikör
Janson, ingenjör Hullegård, herr Gerrby samt
ordföranden, civilingenjör Cronvall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
