- Project Runeberg -  Populär Radio / 1937 /
90

(1929)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

!)1

POPULÄR RADIO

EM CENTRALRADIO-

ir^

j nligt ett referat i marsnumret av Teknisk
Tid-Il> skrifts elektrotekniska avdelning har en engelsk
JM firma lanserat en ny princip för
högfrekvensförstärkare till centralradioanläggningar, som bjuder en del
av intresse. Vi tillåta oss återgiva följande.

Förstärkarens koppling är byggd på det i fig. 1
återgivna principschemat. Den inkommande ledningen är en
vanlig feeder från en högt och fritt placerad antenn. Den
passerar först ett filter (kvadraten längst ned t. v.), som
utestänger de långvågiga telegrafistationerna, vilka
annars skulle kunna åstadkomma modulering i förstärkaren.

Över feederledningen äro sedan kopplade tio stycken
resonanskretsar, vilkas mittpunkter gå till styrgallren i de
tio rören, som äro högfrekvenspentoder.
Resonansspänningen över spolen (eller kondensatorn) i kretsen blir
ju mångdubbelt större än den påtryckta spänningen, och
därför erhåller man med kopplingen stor
»upptransformering» till gallren.

I rörens anodledningar ligga motsvarande kretsar, som
»nedtransformera» den förstärkta spänningen till ett
värde, som är lämpligt för distributionsledningen till hyres-

FÖRSTÄRKARE

gästerna, vilken är av samma konstruktion som
antenn-feedern.

Förstärkningskurvan återfinnes i fig. 2. Man har som
synes endast tagit med de båda rundradiobanden 150—
300 och 500—1 500 kc/s. I övrigt är kurvan litet
»vågig», beroende på de många resonanskretsarna.
Samhörande anod- och gallerkretsar hava tydligen av de många
topparna att döma lagts litet vid sidan av varandra, så
att en viss utjämning av kurvan erhållits.

Varje rör har tydligen ett begränsat frekvensområde
att förstärka, och därför gör det ej så mycket, om ett av
rören går sönder, ty blott ett mindre frekvensområde blir
lidande härpå. Rören lära bliva väl utnyttjade med denna
koppling; varje rör giver god förstärkning inom sitt
område. Förhållandet mellan signal och störning hålles nere
tack vare den effektiva upptransformeringen till gallren.

Teknisk Tidskrift slutar sitt referat med en förmodan,
att förstärkare av denna typ möjligen kunna komma att
spela en roll inom televisionen, där man ju har att
»kämpa» med förstärkning av mycket breda frekvensband.

Fig. 1. Principschema jör den nya centralradioförstärkaren, där
varje rör förstärker ett visst, litet frekvensområde. Ej mindre än
tio rör ha använts.

Fig. 2. Förstärkningsgraden i decibel som funktion av frekvensen.
Långvågsområde sträcker sig från 150 till 300 kc/s,
mellanvågs-området från 500 till 1 500 kc/s.

STOCKHOLMS RADIOKLUBB

En sammanslutning av radioteknici och amatörer.

Räknar flera av vårt lands främsta radiofackmän bland sina medlemmar.
Aktuella föredrag och demonstrationer var 14:e dag.
De bästa utländska facktidskrifterna finnas tillgängliga.

Klubbens organ är tidskriften Populär Radio. Prenumerationspriset för densamma ingår i medlemsavgiften. Närmare
upplysningar erhållas vid hänvändelse till tidskriftens redaktion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:28:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/popradio/1937/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free