Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULAD
Vl AD I Q,
MZMitfziüh&X.Xtitäiiätitftr*:
N:rj 4
15, APRIL 1937
9:e ÅRG.
Rundradion och radiostörningarna
Föredrag av byrådirektör Siffer Lemoine i Stockholms Radioklubb. (Forts, från föreg, nr)
l^k I är man går igenom de tusentals
störningsrap-^Sk| porter, som vi få in varje år, får man en
tyd-^ M lig föreställning om hur ofta allmänheten
tror, att felet ligger i en motor eller annan apparat men
i själva verket har helt annan orsak. Det kan vara en
trasig kontakt, trasiga proppar, och det kan till och med
vara vanliga elektriska glödlampor som äro orsaken. Då
lampan är utbrunnen, uppstår ganska ofta ett mycket
litet avbrott på glödtråden. Lampan lyser fortfarande
obehindrat, ehuru det i glödtråden uppstår en ljusbåge, som
kan vålla fruktansvärda störningar, så länge lampan är
tänd. Felet är vid undersökning svårt att fastställa.
Av Samarbetsdelegationen utarbetade riktlinjer för
användning av statsbidrag ha varit i kraft från den 1 juli
]935. Under denna period ha c:a 20 000
störningsanmälningar behandlats, varför vi för närvarande ha
erfarenheter, ur vilka man med tämligen stor visshet kan sluta
’ sig till hur det hela har utfallit. Det helas framgång har
givetvis varit beroende på i vilken utsträckning som
el-verkan och strömdistributörerna skulle komma att i sina
reglementen införa förordningar i frågan. Det fanns
anledning befara, att det skulle gå ganska långsamt.
Emellertid har motsatsen varit fallet. Elverk efter elverk
ansluta sig till principerna och för närvarande kan jag säga,
att landets alla större städer ha dylika förordningar
införda i sina reglementen, d. v. s. förordningar av
innebörd, att störande materiel vid risk för strömavkoppling
icke får anslutas till verkets nät. Just nu ha vi kommit
så långt, att antalet strömabonnenter, som innefattas i
dessa störningsförordningar, närmar sig en miljon, d. v. s.
äro av samma storleksordning som antalet radiolyssnare.
Beträffande kostnaden för störningsskydden räknade vi
på sin tid fel, ehuru lyckligtvis i rätt riktning. Vi
utgingo ifrån 7 500 störningar år 1935 och antogo, att
hälften av dessa fall skulle komma att förses med
störningsskydd av statsmedel till en kostnad av i genomsnitt 20 kr
per st., d. v. s. 75 000 kr för året. Den summan
förbrukades icke 1935, dock begärdes för 1936 100 000 kr, vilket
även beviljades. Trots att antalet anmälningar och
antalet behandlade fall under 1936 uppgått till över 12 000,
har beloppet emellertid icke förbrukats. Detta beror på
att vi samtidigt inköpa tusentals skydd och sålunda
erhålla reducerat inköpspris. Vidare blevo genom
tillmötesgående från Kommerskollegium en del av vår personal,
som sysslar med störningarna, utrustade med ett
tillfälligt behörighetsbevis för inkoppling av störningsskydd på
starkströmsanläggningar. Allt detta har förbilligat det
hela både för oss och för allmänheten, utan att någon
blivit lidande därpå. Slutligen är i summan på 100 000 kr
icke inräknad kostnaden för personalens avlöningar, två
à tre ingenjörer pius ett tjugotal man, ett dussin bilar,
resetraktamenten o. s. v. Om allt detta skulle inbegripas,
skulle man komma till en kostnad, som är mångdubbelt
större än den summa, som går åt för skydden, och som
för sistförflutna år ligger vid cirka 200 000 kr.
Enligt min uppfattning har arbetet med störningarna
nu fortskridit så långt, att tiden praktiskt taget är mogen
för en lagstiftning. Det finns emellertid anledning att
fortfarande icke forcera denna lagstiftningsfråga. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
