Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
68
POPULÄR RADIO
Fig. 3. Koppling vid användande av triod som föregående rör.
Motståndet Ri är av storleksordningen 50 000 ohm.
ska amplituddistortionen i slutsteget. Detta har bevisats
såväl matematiskt som experimentellt, och minskningen
i distortion blir ungefär proportionell mot minskningen
i förstärkning.
I vissa fall visar det sig önskvärt att öka
belastningsförmågan hos förröret. Närmast till hands ligger
möjligheten att använda drosselkoppling. Men
anodspän-ningsvariationerna måste återföras i rätt fas; alltså
införes en korrektion för drosselns fasvridande
egenskaper. För att nå jämn förstärkning brukar drosseln vara
shuntad med ett motstånd Ri (se fig. 2). Genom att
införa en kapacitet C, shuntad med ett lika stort motstånd
Ri, korrigeras fasvridningen, om
C
varvid enheterna äro i ohm, henry och farad.
Bortser man från drosselns egenkapacitet, blir den
fil
fii + Ra
av anodspänningen; slutrörets inre motstånd blir alltså
Ri + Rs
RrS
I detta sammanhang skall anmärkas, att negativ
återkoppling ej inverkar på det gynnsammaste värdet för
högtalarens anpassning till slutröret. En god verkan
ernås, om det åstadkomna inre moståndet är ungefär
hälften av anpassningsmotståndet.
Fig. 5. För denna koppling gäller formeln: G X
fi,
återförda spänningen
X 1000 ohm.
Fig. 4. Annan koppling med högfrekvenspentod som förrör. Detta
rör har här fast gallerförspänning. R, = 0,1, Ri = 2, Ri = 1
megohm, Ci = 0,1 fiF, Ci = 5 000 pF.
-C
fi»
fil+fi, fi.l+fil
där G är förstärkningen i förröret. Ci skall vara stor (1—4 uF).
I de föregående kopplingarna kan man ej använda
trioder som förrör; till följd av deras låga inre
motstånd skulle även motståndet R3 (fig. 2) väljas mycket
lågt, och då skulle förröret bli överbelastat.
Genom att införa en viss signalspänning på förrörets
katod (se fig. 3) kan man använda en triod som förrör,
motståndskopplat till slutröret. Fördelarna med denna
koppling äro att belastningen på förröret ej ökas och att
man kan använda ett billigare rör i de fall då
förstärkningen ej behöver vara hög. Motstånden Ro och Ri måste
naturligtvis dimensioneras så, att förröret får en lämplig
gallerförspänning; i vissa fall kopplas i serie med Ro
en kondensator av tillräcklig storlek för att ej inverka
på resultatet men blockera likströmmen. Om man i
förröret utan negativ återkoppling får en förstärkning G,
blir slutrörets skenbara inre motstånd vid denna
anordning ungefär
Vi ha ej hittills tagit hänsyn till den fasförskjutning,
som uppstår genom gallerkondensator^ och
gallerläckans inverkan; den är i allmänhet mycket ringa, men i
vissa fall, t. ex. vid högtalare med mycket lågt liggande
resonans, kan det vara av värde att undvika denna
fasförskjutning utan att öka tidskonstanten för dessa delar.
Fig. 4 utgör en variation av fig. 1; genom att införa en
kondensator av lämplig storlek (här 0,1 /<F)
kompenseras fasförskjutningen.
I fig. 5, som utgör en variation av fig. 3, är en annan
metod använd. Genom ett motstånd R4 av lämplig
storlek återföres direkt till slutrörets galler en lika stor
spänning, som alstras i förrörets anodkrets; härigenom
blir gallerkondensator^ storlek utan betydelse för den
negativa återkopplingen.
Bättre silning erfordras.
I samtliga föregående kopplingar tages den återförda
spänningen direkt från slutrörets anod. Alltså återföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
