Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större rötter, men den växte tyvärr icke här. På
Grönland har jag sedermera ätit rötterna af P. flammea, hvilka
äro särdeles delikata.
Klockan åtta lämnade vi ändtligen Kap Boheman
och hade i början god vind, som dock så småningom
dog bort, så att vi måste ro. Vi använde
prismakompassen som båtkompass i tjockan, men när vi kommit
öfver fjorden och fingo se några skymtar af landet,
visste vi till en början ej hvar vi voro. Jag igenkände
dock snart en horisontalt utsträckt snödrifva, som jag
erinrade mig hafva observerat på ingående den 17, då
vi passerade Björndalen utanför Adventbay. Vi hade
sålunda kommit något för långt ut, men i det hela hållit
god kurs. En ångbåt, »Vaagen», passerade oss på väg
till Adventbay, den hade i släptåg en skuta med stenkol
åt »Laura». Vi kommo fram klockan half ett, men då
var Antarctic borta, hon hade begifvit sig af klockan
half nio för att söka oss, och vi hade följaktligen gått
förbi hvarandra i tjockan. Nu var ej annat att göra
än att vänta, ty det var tydligt att Antarctic skulle
återvända hit, då man ej fann oss vid Kap Boheman. Det
hade regnat under sista delen af vår färd, så att vi voro
ganska våta, men här hade vi kommit riktigt i smöret.
Ty det snälla värdfolket på hotellet — mannen en
norrman, frun en svenska från Kalmar — visste knappast
någon gräns för sin välvilja. Vi fingo våra kläder
torkade i köket, jag fick hvila mig i en ordentlig säng,
medan detta pågick, och så fingo vi en präktig middag
af renbiff m. m. Det var ganska egendomligt att blott
något mer än ett dygns saknad af vegetabilisk föda
kunde framkalla en så otroligt stark längtan efter sådan,
men säkert är att bröd och potatis nu smakade bäst af
allt. Karlarne fingo äta så mycket de orkade, och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
