Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wijkander ankommo hit, voro de redan helt och hållet ur sigte.
Återkomna till tältet slogo sig de båda vandrarne ned invid den af
drifvedsstockar uppgjorda elden och tillfredsstälde sin rätt försvarliga
hunger — klockan var redan omkring fyra e. m. — med torra
skeppsskorpor, smör, öl och i den heta askan stekt potatis. Sedan ännu en
exkursion företagits och magnetiska observationer ånyo anstälts,
återvände de mot qvällen om bord. Deremot qvardröjde v. Krusenstjerna
och Palander i land för att observera midnattssolen. Nästan samtidigt
som dessa kommo om bord, anlände äfven Envall, hvilken jämte några
af manskapet gjort en utflygt åt fjordens östra strand. Denna var
enligt hans utsago vida mindre steril än den östra och egde flera goda
renmarker. Åtskilliga renar hade varit sedda och förföljts långa
sträckor, men ingen af dem hade man lyckats få inom skotthåll. På
aftonen hade Mimer anländt till det inre af Dicksonbay, medförande
hit Nordenskiöld.
På morgonen den 30:de lemnade båda fartygen samtidigt
Dicksonbay och styrde åter ut mot Isfjordens yttre del. Vid berget ofvanom
Kap Wijk gjordes ett uppehåll för att i dervarande bergkalklager samla
försteningar, som i rik mängd funnos der. Vi landstego och började
ströfva omkring vid och på de utomordentligt praktfulla bergen.
Kjellman aflägsnade sig från de öfriga för att botanisera på det slättland,
som utbredde sig mellan bergen och stranden, mot hvilken det på de
flesta ställen stupade ned med en tvärbrant, säkert 100 fot hög vägg.
Från den punkt, der vi landstigit, ledde en smal, af nästan lodräta
väggar begränsad dalgång upp till högslätten. Efter en stunds förlopp
upptäckte botanisten en präktig ren gå och beta här i allsköns lugn.
Då han saknade skjutvapen, skyndade han ned genom dalgången till
stranden, der kamraterna efter slutad stenplockning slagit sig ned,
meddelade dem sin upptäckt och uppmanade dem att försedda med
gevär åtfölja sig för att om möjligt söka fälla renen. v. Krusenstjerna
och Parent hörsammade uppmaningen och medföljde Kjellman, som
om jagtens gång sedermera berättade följande. — "Sedan vi kommit
upp på högslätten, skiljde vi oss åt. Parent höll sig utefter
bergsluttningen, v. Krusenstjerna och jag gingo åt hafsstranden till och fingo
inom kort sigte på renen, som betade i närheten af bergen och, såsom
det syntes, undgått den förbi skyndande Parents uppmärksamhet. Renen
tycktes också märka oss och närmade sig, flitigt vädrande, så småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
