Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Sylvias visor - Fridsböner i aftonens lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hvarje blomma ber med knäppta händer;
O dö ej som en suck i stormens brus,
O slockna ej med solens sista strimma,
O dröj ännu i skogens sakta sus,
O kom till oss ännu i stjernors ljus,
Att evigt i vår svunna glädje glimma.
Du heliga, du milda kärlek! Du,
Som allt försonar och som allt bevarar,
Som tror i hösten på en vår ännu
Och sjelfva natten med ditt ljus förklarar;
0 se, vår himmel mörknar långtifrån,
Och stormen ryter vildt, och svärdet mördar;
En vink af dig, och tyst är stormens dån,
Och hatets furie med straffadt hån
1 vanmakt för din fot din allmakt vördar.
Du mäktiga, du höga, kom till oss
I aftonlugnet på naturens panna.
Släck i din glans den vilda stormens bloss;
Du som välsignar, lär oss ej förbanna!
0 låt oss ej med bittra hjertan stå
1 qvällens skönhet, som hvar kulle kröner;
O låt ej hat från våra läppar gå,
När rundtomkring till himmelen den blå
Uppstiga hela jordens aftonböner!
Frid i naturen! Frid i hjertat! Frid
Med alla dem, som i det korta lifvet
Arbeta, lida här en liten tid
För allt hvad skönt och stort blef menskan gifvet.
Om vän, om ovän, — fråga icke här,
Om menska, hvem han äry den man du möter,
Men fråga blott om han ett hjerta bär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
