Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Elgskyttarne“ (Andra sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elgarne, medan med rop skidlöparne drifva dem
framåt.
Derföre lite du på’, att du blir välkommen påherrgåln,
Både som svåger till mig och som en bösskunnig och
känd man.
Så han sade, och nöjd tog åter Mathias till ordet:
Se, på en okänd ort är man ögonmärke för alla:
Hvaren, sådan är menniskors sed, vill spana den
svaga
Sidan hos fremlingen upp, och i tysthet gäcka hans
felsteg.
Om i mitt hem jag förgår mig engång, så räknar
dock ingen
Grannt derpå, ty man vet, att jag gör det en annan
gång bättre;
Här blott så, som jag visar mig först, är jag ärad
och ansedd;
Säg derföre också huru säkert det gamla geväret
Kastar en kula i mål? jag är rädd, att af mycken
förtröstan,
Skjuta på håll och bomma och bli åtlöje för andra.
Men då teg han ej mer, den välförståndige Petrus,
Utan han höjde sin stämma till skryt och talte och
sade :
Elgen träffar du, broder, så länge med ögat du ser den.
Skjuter du, måste han dö, om geväret ej blifvit sig
olikt;
Flere berömdare skott än ett slikt man gjorde med detta.
Under krigejfc det hände en gång att Johannes, min
farbror,
Hvilken som tapper korpral då bar det för land och
för konung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
