Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såg aldrig än en dödlig vika;
Som lyser plågans mörka dag,
At sjelfva glädjen ger behag,
Ar alltid nytt och alltid lika.
Din tröst af Himlen blef beskärd
At en till mödor ämnad verld,
Som villigt lyder dina lagar.
Behaglig i din flygtighet,
Du följes än med littighet
Af den du sviker alla dagar.
O Hopp! jag sjunger ditt behag!
Hvad plågad dödlig, om <j jag,
Har njutit dina känslors lycka?
Mitt hjerta näres af din röst,
När utan Vänner, utan trö t,
Jag känner ödet mig förtrycka.
Jag saknar hvad mg kärast var,
Och ser vid f-tändigt mulna dar
Min lyckas blommor långsamt knoppas;
Men din förtröstan, mägtig än,
Ger mig i tankan allt igen,
Och jag blir nöjd den stund jag hoppas.
An af en ljuflig önskan förd,
Jag tror att Daphne lyckligt rörd,
Skall en gång tändas af min låga:
Jag hämmar min fört villans lopp,
Och kärlek offiar åt ett hopp
Som lindrar och som när hans plåga.
An tror min själ från mödans tvång
Den sällhet nå, där hon en gång
Ej nödgas mer sitt till tånJ klandra;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
