Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du känner intet deras smärta,
Som sucka efter ärans höjd;
Du har en thron uti ett hjerta, *
Och all diq, ära är förnöjd.
När tyngd, när ledsnad verlden öder
Och qväfver blodets muntra lopp,
Du ständigt nya nöjen föder
Uti ett hjerta fullt af hopp.
Lät aldrig ånger dig förtrycka,
Lät tadelsorl ur hågen slås;
Din öppna kärlek gör din lycka,
Når andra uti tvång förgås.
Ack Daphne! hvilken gruflig plåga,
Att visa köld och känna ömt;
Att ständigt efter ryktet fråga,
Och låta hjertat bli förglömdt;
Att öfver sin förmåga kämpa,
Att önska det man intet vill,
Och blott det enda nöjet dämpa,
Som tröstar oss att vara till.
Och vet att om du ändtlig* hinner,
Att göra hård din ömma själ,
Ditt lif som sedan långsamt rinner,
I en beständig sömn försvinner,
Och du för all din möda vinner
Den äran till att leds ihjäl.
ELEGIE.
V id midnattstid uti en skog,
Bedragen, utan hopp, sågs unga Daphnis hasta,
Och sig i djupa mörkret kasta,
Der han sin hämnd i denna klagan tog:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
