Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde sitt bästa att hålla gossarna i tygeln, men det
var ett svårt göra, ty de fortforo att retas, och hon
kunde icke beständigt hava ögonen på dem. Detta
är bland de svåraste saker, man kan hava att lära
gossar; »de vilja inte slå till en stackare, när han är
fälld till marken,» säga de, men de pina honom smått,
till dess han skulle anse det som en välgärning, om de
piskade honom laget om.
— Ja, det vet jag, sade Dan.
— Och jag också, tillade Nat sakta.
Jack sade ingenting, men han var alldeles av
samma tanke, ty han visste, att de äldre gossarna
föraktade honom och just för den skull läto honom
vara i fred.
— Fortsätt, jag ber, och berätta om stackars Lewis,
tant Hanna. Jag tror inte, han tog kniven, men jag
vill ha visshet, sade Daisy mycket ängsligt.
— Nåväl; vecka efter vecka förflöt, och saken blev
icke uppdagad. Gossarna undveko Lewis, och han,
stackars pys, var nästan sjuk av den sorg, han själv
ådragit sig. Han föresatte sig att aldrig mer säga en
osanning och bemödade sig därom så nitiskt, att det gjorde
miss Crane ont om honom; hon beslöt att hjälpa
honom, och slutligen kom hon verkligen till den
övertygelsen, att han icke tagit kniven. Två månader efter
krämarens första besök kom han åter, och det första,
han sade, var:
»Välan, min fru, jag Har äntligen funnit kniven.
Den hade halkat ned bakom fodret på min kappsäck
och föll ut, då jag lade in ett nytt förråd av varor.
Jag tänkte, att jag skulle titta in och låta er veta det,
efter ni betalt den och kanske skulle vilja ha den,
och här är den nu.»
Gossarna hade alla skockat sig runt omkring
honom, och vid dessa ord blevo de mycket flata och
bådo Lewis så hjärtligt om förlåtelse, att han icke
längre kunde vara ond på dem. Miss Crane skänkte
honom kniven, och han förvarade den många år, för
att erinra sig det fel, som vållat honom så mycken sorg.
— Jag undrar, hur det kommer sig, att saker, som
man äter i smyg, skada en? anmärkte Stuffy tankfullt.
— Kanske därför att ens samvete inverkar på ens
mage, sade mrs Hanna, småleende åt hans yttrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
