Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framför en Kristus — eller madonnabild, erkänna
kungen eller kejsaren, böja mig för domaren, som
jag vet är en usling, endast därför att min mor —
alla våra gemensamma mödrar — särdeles goda,
men mycket okunniga, har lärt oss en hop
dumheter.
Fördomar, som allt annat, som jag vill sträva,
att frigöra mig från. Om det bjuder mig emot att
vara omoralisk, vill jag tvinga mig att vara det,
alldeles som jag i min uppväxttid tvang mig till
att icke vara rädd för mörkret, för kyrkogården,
för spöken, och för de döda som man skrämt mig
för. Jag vill göra det för att bryta sönder ett
vapen, som prästklassen har använt sig av. Jag vill
slutligen göra det om det än icke vore för annat
så för att protestera mot det hyckleri, som man
gör anspråk på att påtvinga oss i blott och bart
ett ords namn, det ord, som man kallat moral.
Det är denna tankekedja, som den ryska
ungdomen uppställde då den bröt mot den »gamla
världens» fördomar och hissade nihilismens fana, eller
snarare den anarkistiska filosofiens fana, nämligen:
»Icke böja sig för någon auktoritet, hur ansedd
den än måtte vara; icke godkänna någon lärosats
som strider mot förnuftet».
Är det nödvändigt att tillfoga, att den
nihilistiska ungdomen, efter att ha lämnat alla de
moraliska förmaningar, som deras fäder givit dem, och
utplånat hos sig varje moraliskt system, har
utvecklat mitt ibland sig en kärna av sedliga sedvanor,
som äro oändligt överlägsna allt det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
