Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Människan - Första boken. Köttet och Anden - 1. Det yttre utseendet. Karaktersdrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peter den store
123
dem nästan ända till cynism. De äro slutligen och
framfor allt, loja, lata, orörliga, liksom forstelnade af
vinterkylan eller inslumrade i eviga drömmar, han drifves af
feberaktig ifver och arbetslust och rycker dem ur denna
dvala och dådlöshet med käppslag och yxhugg.
Det vore intressant att kunna gifva en grafisk bild
af hans ständiga färder hit och dit.
Må man blott kasta en blick på registret öfver hans
korrespondens med Katarina, inalles 223 bref, som
publicerats af utrikesministeriet år 1861. Man finner då, att
de äro daterade från Lemberg i Galizien, Marienwerder
Preussen, Tsaritsin vid Volga i rikets södra del, Vologdai
norr, Berlin, Paris och Köpenhamn. Man blir rent af yr
i hufvudet. Än besöker han det inre af Finlands skogar,
än inspekterar han grufvorna i Ural. Så är han i
Pommern, där han deltager i en belägring, därpå i Ukrajna,
sysselsatt med fårafvel, vid en tysk furstes lysande hof,
där han är sitt eget sändebud, och plötsligen i Böhmens
berg, där han uppträder som en vanlig turist. Den 6
juli 1715 beger han sig från Petersburg till hafs på sin
flotta, den 9 är han åter tillbaka i hufvudstaden och skickar
ett tröstande bref till montenegrinerna med anledning af
turkarnas öfvergrepp, undertecknar en konvention med den
preussiska ministern och ger instruktioner till Mensjikov
rörande byggnadsvirke i stadens omgifning, som borde
skyddas; den 12 är han i Reval, den 20 har han ånyo gått
ombord på sin flotta i Kronstadt. Och på detta sätt
fortgår det från årets början till dess slut, från lifvets början
till dess slut. Han har alltid brådtom. Då han åker, sker
det i galopp; när han färdas till fots, går han ej, utan
springer.
När, vid hvilken tid af dygnet hvilade han? Det är
svårt att förstå. Det hände honom att med glaset i hand
vaka långt in på natten, men äfven då diskuterade och
orerade han och satte sina bordgäster på ett hårdt prof
genom de tvära öfvergångarna från munterhet till dåligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
