Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Giftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid detta yttrande skrattade Leila, och mamma
Crissobella, som såg henne visa sina vita tänder, skrek
till:
– Du skratta, du, slyna! Vad du skratta för,
Leila? Gå din väg; ut ur rummet! Jag giva dig
kok stryk, bara vänta.
Jag bör här upplysa, att innan denna scen ägde
rum, hade jag och mamma Crisobella haft en
hemlig rådplägning med varandra, och att Leila och de
tvenne plantage-ägarna voro invigda i hemligheten.
Detta var naturligtvis obekant för de andra, och
värdinnans vrede syntes nu även sträcka sig till mig
och dessa senare, med vilka hon förut stått på god
fot.
Kort därefter lämnade mamma rummet; jag
talade då till de andra och föreställde dem, att de
troligen komme att driva henne till någon
ytterlighet. Plantage-ägarna höllo med mig, men
pluraliteten var naturligtvis emot oss, och de unga
köpmännen syntes mycket böjda för att komma i gräl med
mig. Slutligen svarade jag:
– Nåväl, gentlemän, som ni vilja; men då jag
råkar stå väl med amiralen och guvernören, säger
jag er ärligt förut, att, om detta längre fortfar,
anmäler jag förhållandet; det skulle visst kosta på
mig att göra det; men nu kan ingen trivas här, och
ni äger ingen rätt att stanna kvar, då värdinnan
yrkar på, att ni skola lämna huset.
Efter detta yttrande tystnade den maritima delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
