Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Trollpackan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Han gör nog så,» sade Vedalainen; »men ni kunna
vara öfvertygade om, att han hade någon djupare mening
med sin färd mot norr; det kommer nog att spörjas med
tiden.»
Öfverallt på skogarna där finnbefolkningen bodde
afvaktade man med en viss tillförsikt de utsände männens
återkomst från kungafärden, och då den inträffade samlades
man långa vägar för att få höra, hvad de hade att förkunna.
Missräkningen var icke liten då man förnam, att konungen
icke träffats; men man hoppades, att grefvens förutsägelse
skulle gå i fullbordan, och beslöt följa hans uppmaning att
icke oroa svenskarna eller gifva anledning till tvister.
Följande dags afton lågo Pekka och Pavo vid kanten
af en stor banad väg. De hade den dagen haft ett
ansträngande arbete: på en i hast förfärdigad flotte hade de
öfverfara den stora och strida Dalälfven. Nu hvilade de och
hade intagit sitt enkla aftonmål.
»Jag tycker ej om denna jämna mark, Pavo,» sade
Pekka. »Den är tröttsam att vandra uti; jag längtar till
bergen igen. Har du lust, fortsätta vi marschen i natt?»
»Ja visst; men tyst!» sade han strax därpå och pekade
på sin favorit Tispa.
Hyndan hade stigit upp, rest sina öron och lyssnade.
Omedelbart därpå gjorde de andra hundarna på samma sätt.
Det var tydligt, att de hörde något ovanligt i den förut
tysta sommarkvällen. Männen gjorde på samma sätt, reste
sig, axlade sina kuntar, fattade bössorna och lyssnade. De
stodo ett ögonblick med återhållen andedräkt.
»Jag hör folk som springer,» hviskade Pavo.
Pekka nickade, vinkade och drog sig bakom några buskar.
Och nu hördes tämligen tydligt fotsteg dunka hårdt mot
marken, och snart blefvo tre män synliga mellan träden.
De sprungo förtvifladt, och det var klart, att de två jagade
den tredje. Denne hade dock ett tämligen långt försprång,
men syntes anstränga sig till det yttersta. Hans förföljare
vunno synbarligen på honom. Då den jagade hunnit helt
nära buskarna som dolde finnarna, utstötte Pekka den bland
dem vanliga hvisslingen till samling. Som en blixt höjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
