- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Fyrtionde årgången. 1904 /
278

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278’

pontus leander.

tvänne delar med gränsen satt på lämpligt ställe inom
själfva den svåra ljudförbindelsen och låter lärjungen
uttala dessa delar hvar för sig. Sedan lärjungen först
tillåtits inskjuta en liten paus emellan de båda orddelarna, kan
han snart eliminera denna paus utan att göra sig skyldig;
till oriktiga sandhiförändringar i ordet.

3) Den exspiratoriska accentens läge är, som bekant, i
tyskan endast i mycket begränsadt omfång bundet af
allmänna, formulerbara lagar och måste därför hufvudsakligen
inläras vid hvarje ord särskildt.

Tvifvelaktigt torde vara, huruvida den i tyska språket
ej ovanliga företeelsen, att exspiratoriska accenten vid
emfatiskt framhäfvande af ett ord ändrar läge, af läraren på
skolans stadium bör uppmärksammas. Jag tror det ej, ty
man skulle därigenom lätt hos lärjungen föranleda
osäkerhet angående hvilken accent som i det särskilda ordet är
den normala och hvilken som är emfatisk. Och det är
aldrig direkt felaktigt att vid uppläsning af en text uraktlåta
att ge uttryck åt en emfas, äfven om innehållets art skulle
göra en sådan berättigad.

Ingen lärare brukar heller, så vidt jag vet, inlåta sig på
detta område. Men det kan lätt hända en lärare, som
håller sin lektion på tyska språket, att han i sitt eget tal, då
detta af någon anledning får en lifligare form, slår öfver
till emfas med åtföljande tonviktsförändring. Han måste,
synes mig, gifva akt på sig själf, så att han ej på detta
sätt, utan att själf tänka därpå, gifver lärjungarna oriktig
uppfattning om ett ords normalaccent, en uppfattning som
dessa kanske sedan i minnet bevara. Den, som i umgänge
med infödde studerat tyska språket, vet, hurusom man
genom den emfatiska accenten, hvilken af närliggande
psykologiska grunder har största förutsättningen att fästa sig i
minnet, bibragts och länge hyst en oriktig föreställning om
många ords accentläge.

Jag vill dock ej härmed bestrida lämpligheten af att
läraren vid tillfälle upplyser sina lärjungar om tillvaron af
denna accentväxling. Detta är ju till och med önskvärdt,
för att icke lärjungen, då han kanske framdeles i lifvet gör
bekantskap med dess verkningar, skall tro sig ha fått en
felaktig undervisning i skolan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1904/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free