Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 (i
anmälningar och recensioner.
och utveckling. Sin själfständighet gent emot föregångare
har han ock visat genom att lämna å sido flera af de
utförligare skildringar, som på vissa punkter förlänat lif åt
Odhners historia. Så är t. ex. fallet med slagen på
Brunkeberg, vid Breitenfeld, Lützen och Lund, med Dalupproren
och Gustaf IV Adolfs afsättning. I ersättning härför
meddelas t. ex. några utdrag ur Adam af Bremen,
åtskilliga nya citat och flera förträfligt valda illustrationer.
Ett och annat af dessa citat äro dock af sådan art, att de
af flere läsare ej torde utan vidare begripas, såsom när
förf. vill belysa Karl IX:s stränga och godtyckliga
regerings-sätt genom hans ord till oärliga uppbördstnän: »Rädens
icke(!) för galgen» eller med Oxenstiernas omdöme, att det
den tiden kunde gå »raps om raps». Bland illustrationerna
märkas särskildt de ur Olaus Magni, hvars kulturhistoriska
tidsbilder synnerligen lämpa sig för att återgifvas i
lärobokslitteraturen, och den förträffligt tänkta illu3trationen till det
gamla byalagssystemet, hvilken dock kunnat vara tydligare
utförd och kompletterad med en annan, som utvisat
ägofördelningen efter skiftesförrättningarna. Något oegentligt
är det väl att under medeltiden återgifva landets gamla
domkyrkor i den gestalt, de erhållit genom senare tiders
restaurering.
Språkformen är god, ehuru mångenstädes alltför
nedtyngd af parentetiska afbrott för att vara flytande och
lättläst. leke heller bör en lärobok för mycket röra sig med
sådana abstrakta uttryck som »ställning», »sträfvanden»,
»planer», »den religiösa motsättningen» (sid. 32) eller
»sammansluta sig kring krafvet på en genomgripande reform af
hushållningen» (sid. 306). Säkert skall mången ungdom
förundra sig vid uppgifterna (sid. 28 och 45), att
medeltidens fromma ville döda kroppen för att kunna rikta själen
mot det himmelska goda, och att från Gottland en flitigt
befaren väg ledde till Slesvig. Äfven äldre läsare kunna
fråga sig efter tankegången, då förf. sid. 38 uppgifver, att
klosterfolkets stränga lif fyllde de lefnadsglada, sinnligt
anlagda germanerna med djup vördnad, att eftervärlden kanske
mest på grund af den följande inre oredan med sorg talade om
Valdemar Sejrs lysande och lyckliga tid (sid. 50), eller då han
(sid. 122) säger: »Det var tydligt, att unionen nu skulle bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
