- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Fyrtionde årgången. 1904 /
39

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anmälningar och recensioner.

39

tager för afgjordt, hvad det arkeologiska angår, så torde
detta knappast kunna sägas om kapitlet om vikingatågen
och närmast följande afdelningar. Den gamla
framställningen från år 1877 går här nästan ord för ord igen sida
efter sida utan annan förändring, än att ett och annat
stycke blifvit uteslutet eller en teckning utesluten eller
utbytt. Tuneskeppet är således utbytt mot ett par bilder af
Gokstadskeppet, den gamla »nordiska» stenbyggnaden i
Newport, Nord-Amerika, har med allt skäl försvunnit, och
bronsplåtarna från Öland hafva ryckt fram till sid. 192 för
att i stället illustrera folkvandringstiden. Då jag för snart
ett fjärdedels sekel tillbaka anmälde första delen af
Sveriges historia (i Hist. Tidskr. I: I o. f.), anmärkte jag mot
författarens framställning, att de stora vikingatågen mot
väster särskildt under 9:e och 10:e århundradena icke
hafva sin rätta plats i Sveriges historia. Till de skäl, som
jag ,då anförde, och som fortfarande synas mig goda nog,
kan ytterligare läggas, att de svenska runstenar, som handla
om Englandsfarare eller västerväg,1) äro så mycket mindre
bevisande för den egentliga vikingatiden, som de förskrifva
sig från en tid, då den stora svenska folkvandringen åt
öster till största delen upphört, och då svenskarne
veterligen samverkade med danskar och norrmän under Sven
Tveskägg och hans ättlingar till Englands eröfring och
sedermera till dess försvar. Under elfte århundradet innehades
ock de högsta ämbeten i England af medlemmar af det
svenska konungahuset, Styrbjörns ättlingar (Se Steenstrup,
Normannerne III: 437 o. f., 259—60 m. fl. ställen).

Då författaren utgaf första upplagan af sin bok, var
första delen af Steenstrups Norrmannerne tillgänglig. De
senare delarna utkommo kort efter, och det tyckes, som han
icke aktat nödigt att begagna dem (Jmf. t. ex. sid. 244
om tingmannalidet med Steenstrup IV: sid 135 o. f.)

Framställningen af färderna i österväg, som väl i en
svensk historia borde hafva lejonparten, är mycket
ofullständig och delvis äfven mindre riktig. Det är redan en

r) Förf. uppgifver sid. 226, att färderna åt öster kallades i
österväg, åt väster västerviking. I)et är ock deri isländska
terminologien; på svenska runstenar åter träffas både österväg och
västerväg, men, såvidt jag vet, aldrig västerviking.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1904/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free