Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folk, italienarna och tyskarna, icke haft det
ringaste med nationalfåfängan att göra; de
utvecklade icke sin konst för att skryta
med den, utan kände den blott som ett
lifsbehof, ett medel att rikta, besjäla, gestalta
den egna tillvaron utan någon tanke
på posen inför andra.
För många svenskar är detta ännu en
nästan ofattbar »idealism». I själfva verket
är det något annat: verklighetssinne. Vi
bete oss ännu i vissa fall som den bekanta
»herrn med röst», som man möter så ofta
i det borgerliga privatlifvet och som endast
brinner af en åtrå: att med sin röst
»bräcka» sin omgifning. Den minsta eftertanke
säger ju ändock, att värdenormen
för en vacker sångröst är en annan, högre,
att dess ägande berättigar och förpliktar
till helt andra uppgifter än enfaldigt skryt.
Och som folk ha vi svenskar en vacker
röst, fast den ännu ej är riktigt utvecklad
och fastän sångsätt och repertoar äro osäkra
och osjälfständiga — vi förstå ännu inte
att ta vara på våra vackra toner och lägga
dem till grund för vår sångkonst. Och
ändå ha vi så många!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
