Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnysen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppföre, iklädd sin finaste stass. Hon var ute på
friarfärd, jäntan kantänka, och hade gifvit sig både
den och den på, att hon, om åtminstone någon vån
funnes, skulle knipa både Petter Hedman och hans
stuga. Och ur sikte hade hon inte släppt honom
på länge, utan på många behändiga sätt lagat att
deras vägar korsats, och då hade hon alltid varit
språkförd och glad och jollrat med skominarn och
sett kärvänlig ut och rakt inbillat denne, att han
var den ende ungersven i näjden, som hon ville
ha, och att hans stuga däruppe på backen sökte
sin like.
Så att nog var jäntan slug alltid och Petter
dum förstås, som toget för kontant. Men det ha
ju karlar varit i alla evärdeliga tider så snart kvinn-
folk kommit med i spelet!
Ja, Greta kom in, som hon ju hade lof till, och
pratade med mäster och hånglade och gjorde sig
till och bjöd honom på karameller och han henne
på snus. Och så fick hon eld i spisen och satte
kaffepannan på, och rask och hurtig var hon och
den arme Petter tyckte att hon bestämdt skulle
passa för honom. Hon gick i skåp och på hyllor
och tog fram koppar och fat, alldeles som om hon
rifvit i sitt eget, och så dukade hon då opp på det
rödmålade furubordet vid gafvelfönstret.
»Du bor bra här du, Petter», tyckte Greta med
rätta och såg genom fönstret ut öfver gärden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
