Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pastorns Åke på svältkur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
förvånad om och tvärstanuade midt på golfvet med
ämbaret i hand.
»God dag, Greta!» flämtade han. »Känner inte
Greta igen mig?»
Hela hennes runda, fylliga ansikte uttryckte idel
förvåning och de stora ögonen blickade helt för-
skräckta på Åke.
»Jag är pastorns Åke», upplyste han.
»Äh, du min eviga styfver!» utropade Greta och
nästan tappade ämbaret på golfvet. »Jag har. väl
aldrig hört!»
Och hon slog ihop sina feta händer, medan
hela ansiktet sken upp af glädje.
Sedan den första hettan lagt sig, fördes Åke
högtidligt upp i vinterstugan, som stod pyntad och
fin, och bud skickades ut på gärdena efter far.
»Kära hjärtandes Åke!» tyckte Greta, som inte
visste på hvilkendera foten hon skulle stå af pur
glädje. »Och Åke kände igen mig? Ja, jag säger
då det! Men han är kanske törstig? Får jag bjuda
på litet saft och vatten? Jag har så god hallon-
saft så!»
Och hon höll på att rusa ut, men Åke, som var
nästan gråtfärdig, hejdade henne i tid genom att
hugga tag i kjolen. Han skämdes, men ut måste det.
»Tack, kära Greta», stammade han, »men ge mig
litet att äta i stället, jag håller rakt på att svälta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
