Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Järnvägens farande svenner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plötsligt och eftertryckligt. Olyckligtvis var det på en
mans huvud, jag kom till att sätta mig. I nästa
ögonblick hade han i stor förbittring rest sig på händer
och fötter, och jag flög genom luften. Vad som sändes
till väders måste komma ned igen, och jag hamnade
också på en annan mans huvud. Vad som därefter
skedde, har jag endast ett mycket dunkelt minne av.
Det var som att gå genom ett tröskverk. Jag flög som
en boll från ena ändan av vagnen till den andra. De
åttiofyra landstrykarna "hissade" mig, till dess den
sista smula, som fanns kvar av mig, fann en smula
halm att vila på. Men därmed var jag också upptagen
i samfundet, och det var en lustig samling. Hela
återstoden av dagen körde vi åstad genom snöstormen, och
för att fördriva tiden bestämdes det, att var och en
skulle berätta en historia. Det föreskrevs också att
varje historia skulle vara en bra historia och en
som ingen hade hört förut. Om det fanns någon, som
inte uppfyllde dessa föreskrifter, skulle han straffas
med tröskverket. Det fanns ingen som bröt mot
bestämmelserna. Och det måste jag säga, innan jag går
vidare, att aldrig i livet har jag varit med om ett så
översvallande flöde av goda historier. Här låg
åttiofyra män från alla hörn av världen — med mig blev
det åttiofem — och var och en berättade en historia,
som var ett sant mästerverk. Det var nöden som drev
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
