Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började samla mig. Detta, att gå och tigga mat, var
liksom varje annat spel, och om jag inte tyckte om
korten, kunde jag ju begära, att de skulle ges om.
Jag bestämde mig för att försöka min lycka i nästa
hus. Skymningen höll på att falla, då jag närmade
mig det och gick fram till köksdörren.
Jag knackade försiktigt på dörren, och då jag såg
den vänliga, medelålders kvinnan som öppnade för
mig, slog det mig plötsligt vilken ”historia” jag skulle
berätta. Ty det skall ni veta, att en tiggares framgång
beror på hans förmåga att tala för sig. För det första,
och det skall vara ögonblickligen, måste tiggaren ”taga
mått” av sitt offer. Därefter måste han berätta en
historia, som tilltalar detta särskilda offers personlighet
och temperament. Och just däri ligger den stora
svårigheten. I samma ögonblick man tar mått av offret,
måste man börja på sin historia. Man har inte en
enda minut att förbereda sig på. Med blixtens hastighet
måste man gissa sig till, vad slags människa offret
är, och finna på den historia som kan göra lämpligt
intryck. Den vagabond, som verkligen vill uppnå
något, måste vara en konstnär i sitt fack. Han måste
kunna leverera sin historia naturligt och utan ett
ögonblicks betänkande — och inte på basis av ett ämne,
som han väljer ur sin fantasis överflöd, utan på grund
av vad han läser i den persons ansikte, som öppnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
