Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
Flerpartimotion
Motion till riksdagen 2001/02:mp959
av Lars Ångström m.fl. (mp, s, m, kd.
fp)
Estonia
Förslag till riksdagsbeslut
1 Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att låta en
internationell expertgrupp studera
relevansen i kritiken av utredningen
som framförts av svensk och
internationell expertis.
2 Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att gruppen bör
lägga förslag på vad som kan göras för
att skapa ökad klarhet i de fall där
kritiken anses vara befogad.
Inledning
Estoniakatstrofen den 28 september
1994 kostade troligen 852 människor
livet. Av dessa var 551 svenska
medborgare. Det gör Estonias
förlisning till den värsta civila
sjökatastrofen som drabbat svenska
medborgare någonsin.
Förden framtida sjösäkerheten Ur det
helt avgörande att orsakerna till
förlisningen såväl som
händelseförloppet blir klarlagt. Vet
man inte varför och hur katastrofen
kunde ske, kan man heller inte dra rätt
slutsatser eller vidta korrekta åtgärder
för att samma katastrof inte skall
kunna ske igen.
Därför finns det reglerat i sjölagen
att vid en fartygsförlisning ska en
sjöförklaring avges. Avsikten är att
samla fakta som kan förklara
olycksförloppet.
I 8§ anges följande:
Alla förhållanden som kan antas ha
medverkat till händelsen eller vara av
betydelse från sjösäkerhetssynpunkt
skall utredas. Utredningen sker genom
förhör med fartygets befälhavare och de
medlemmar av besättningen och andra
personer som antas kunna lämna någon
upplysning i saken. Handlingar eller
föremål som anias kiuma tjäna till
upplysning skall granskas.
I 15§ anges följande om
vittnesuppgiften
Var och en som har hörts skall
bekräfta sin berättelse med ed, om inte
laga hinder mäter eller rätten i övrigt
med hänsyn till omständigheterna
finner art ed inte bör avläggas. Rätten
skall före förhöret upplysa den som
skall höras om lians skyldighet att
avlägga ed och om edens vikt. Ed som
avses i andra stycket lutr denna lydelse:
"Jag N.N. Ixkräftar ocli försäkrar på
heder och samvete att jag har sagt hela
samlingen och intet förtigit, tillagt
eller förändrat."
Polismyndighet kan i vissa fall bistå
med utredningshjälp. I sådana fall
stipuleras i 19§ att:
För lansmyndigheternas utredningar
gäller bestämmelserna om
förundersökning i 23 kap.
rättegångsbalken.
Någon sjöförklaring av ms Estonia
har dock aldrig avgivits. För speciellt
svåra olyckor gäller särskilda mer
omfattande bestämmelser som reglerar
Statens Haverikommissions arbete.
I Estonias fall tillsattes en
internationell haverikommission
(JAIC) med ledamöter från Sverige,
Finland och Estland. Den kom att
sakna folkrättslig status, den
tillämpade inte nationella regler, vare
sig svenska eller andra, inte heller
följde den de aktuella internationella
IMO-konventionema. 1 realiteten kom
den internationella
haverikommissionen att fungera som
tre separata utrednngar.
Den svenska delen hade därvid
speciellt ansvar för just
vittnesupptagningar. Den speciella
ledamot som knutits till
kommissionen just för vittnesmålen
blev dock, av kommissionens
ordförande, uttryckligen förhindrad att
genomföra sin uppgift. Endast ett fåtal
av besättningen hördes av
kommissionen, inga passagerare fick
lämna några uppgifter och inga förhör
hölls under ed. De avgivna
vittnesmålen är i många fall helt
motstridiga, något som slutrapporten
inte kommenterar. Den internationella
haveriutredningen präglas också av att
sakna metodik och saknar spårbarhet i
materialet för de slutsatser som dras.
JAIC:s slutrapport presenterades efter
8 uppskov, den 3 december 1997.
JAIC hävdar att Estonia var sjövärdig
och sjönk till följd av att vågor slog
loss bogvisiret som därvid drog ner
bogrampen så att vatten kom in på
bildäcket så att färjan sjönk.
Huvudinvändningen mot JAlC:s
haveri scenario är att fartyget omöjligt
kunde sjunka på så kort tid som 25
minuter om det endast kom in vatten
på bildäcket. Estonia skulle snabbt ha
slagit runt æh förblivit flytande upp
och ned. Idag medger även
haverikommissionens förre ordförande
att man inte lyckats klarlägga
sjunkningsförloppet.
Såväl regeringens ansvarige minister
Mona Sahlin som
haverikommissionens nuvarande
ordförande Ann Louise Eksborg har
under 2001 också medgivit, tvärtemot
vad som fastslås i JAIC:s slutrapport,
att fartyget inte var sjövärdigt.
Underkännandet av JAlC:s
slutrapport, den kanske viktigaste
haveriutredningen i svensk historia,
kommer inte från några få utan är
omfattande och framförd av
internationellt och nationellt
respekterade organisationer och
experter.
Sveriges Fartygsbefälsförening har
genom dess VD Christer Lindvall
skrivit,”...hela den samlade
sjöfarts världen... har en annan
uppfattning än Haverikommissionen”.
”Det är inte ett fåtal experter som
framfört kritik, praktiskt taget hela den
samlade sjöfartsvärlden både nationellt
och internationellt haren annan
uppfattning än den som redovisats av
IHK. Det går inte bara att bemöta
denna kritik med tystnad. Vi måste få
veta sanningen.”
Internationella Transportarbetare
Federationen har vid två tillfällen
skrivit till regeringen och krävt en ny
utredning. Dess ordförande Mark
Dicksson har bland annat skrivit
”...haverikommissionens arbete var en
politisk uppgörelse, mer intresserad av
att blidka stora ekonomiska intressen,
än att identifiera omständigheterna
kring haveriet.”
Kritik mot JAIC:s utredning har
också framförts av den samlade svenska
expertisen på sjösäkerhet, däribland
från Chalmers i Göteborg, Kungliga
Tekniska högskolan och SSPA, i
samband med en remissomgång.
Samtliga anser att en ny eller
kompletterande utredning måste göras
för att skapa klarhet i Estonias
förlisning. Professor Anders
Ulfvarsson på Chalmers formulerar
bland annat kritiken så hän ”JAIC (har)
fört fram vilseledande information om
fartygets skick inför sista resan...” och
att ”allvarliga brister i JAIC:s
slutrapport äventyrar trovärdigheten i
hela utreedningen”.
Det finns ett antal besvärande
frågetecken som en seriös utredning
11/01:9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
