Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
PALME-nytt
Freivalds gick - efter att ha tigit
sig igenom Palme-ärendet!
I kommentarerna till Laila Freivalds avgång har hennes betyg blivit
kortfattat men positivt: utomordentligt lugn och skicklig och sansad
justitieminister, ingenting att anmärka på.
Hennes stora huvuduppgift, att åstadkomma en lösning av Palmeärendet,
har, så vitt kunnat upptäckas, inte omnämnts med en rad.
De gånger jag som redaktör för PALME-nytt tillskrivit Laila Freivalds har jag sällan
fått svar. Och om någon gång några rader har kommit i retur har de följt den mall hon
tillämpade i t ex svarsbrevet till den oroade tysk-amerikanen Gerhard Gruitrooy,
återgivet i PALME-nytt nr 3/95: Freivalds medger att hon inom regeringen är ansvarig
för polisfrågor, en särskild utredningsavdelning inom rikspolisstyrelsen sliter med
Palmemordet, och en särskild (Marjasin)-kommission sliter med kontrollen av
polisutredningen, så här finns ingenting att klaga på - Gruitrooy blev inte direkt
imponerad av detta tama och felstavade brev: ”1 am responsible for polis-matters”.
Freivalds kröp under hela sin sammanlagt mycket långa tid som justitieminister bakom
just den polis för vilken hon själv hade ansvaret: o nej, inte går det att ingripa mot
polisen! Ändå var detta ju just vad regeringen gjorde i februari-mars 1987 med Hans
Holmér, efter en hetsjakt på kurder som blev svårsmält rent av för Ingvar Carlsson.
Sedan har det lunkat vidare. Visserligen med några personbyten på mellannivå, men
aldrig några krafttag från regeringens eller departementets sida. Själva det förhållandet
att en förundersökning har påståtts pågå har fått räcka, och vaije påpekande, inte minst
från denna tidnings sida, rörande kusliga missförhållanden på en rad olika punkter har
besvarats med tystnad eller möjligen med den geniala, av Hans Ölvebro myntade
sentensen, att ”vi löser ett statsministermord”. Just det har de ju inte gjort.
Laila Freivalds har så uppenbart haft ett medskick från regeringen och från
etablissemanget, inklusive vänligt samarbetande medier: gör ingenting! När jag själv i ett
par mycket engagerade brev undrade om Laila Freivalds ville undersöka de mycket
klara hot som på sistone riktats mot mig i min egenskap av verbal poliskritiker kom
aldrig något svar. Rubrikerna i PALME-nytt blev:
Säpo låter hälsa till Sven Anér:
Tassarna bort från Palmesaken!
Varningen ett hot mot fri journalistik
Freivalds larmad - men ointresserad!
I Palmeutredningen har aldrig behövts aktivitet, civilkurage, från inblandade
maktpersoners sida, endast den orubbliga förmågan att aldrig vika en tum. Att skriva till
Laila Freivalds var som att skriva till en vägg; jag hade kunnat kasta mina brev och fax i
Riddarfjärden.
Och utan tvekan är det så att det viktigaste, kanske det enda kravet på en god svensk
justitieminister efter den 28 februari 1986 har varit ett löfte att aldrig bidra till en
lösning av Palme-mordet! Aldrig! Jag kan specificera - och gör antagligen det redan i
nästa nummer av PALME-nytt. Sven Anér
12/00:2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
