Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
5
framgick dock, så fort dessa presenterats våren 1989 inför den första Christer
Pettersson-rättegången, att fem vittnen är helt säkra på att Roger visserligen dykt upp denna kväll, i
tämligen torftigt skick, och försökt föra ett samtal från lobbyns telefonapparat, men att
detta uppdykande skett först 23.30 eller senare.
Detta har genom åren fått god publicitet, bl a via min kompendiebok ”Fyra
nycklar”(1991). Men myndigheterna har egentligen aldrig ansett sig tvungna att gå i
svaromål: vad då, litar ni inte på ett TK-protokoll?
Nej, det har åtminstone jag aldrig gjort. Bland annat därför att detta TK-protokoll,
sålunda likställt med Guds ord, i förundersökningen mot Christer Pettersson även fått
tjäna ett annat syfte. Det blir det
Andra knippet, tämligen risigt. För nu skulle TK-protokollet (av
kriminalinspektören Thure Nässén, vem annars?) nyttjas som underlag för påståendet att
Sigge Cedergren inte befann sig vid Luntmakaregatan - Tunnelgatan med omnejd då
skottet sköts utan hemma i bostaden Tegnérgatan 16 där han alltså tog emot samtalet från
den bedrövade Roger.
Nässéns logik har ju varit god: talar Roger i telefon med Sigge måste Sigge vara
hemma. Att sedan Sigge vid ett flertal tillfällen högljutt försäkrat att han inte talade med
Sigge den här kvällen har inte hjälpt, eftersom TK-protokollet i vanlig ordning fått ta
över.
Men den listige Nässén hade även ett annat syfte. Nämligen att placera Sigge vid
Tegnérgatstelefonen, inte bara för att han skulle hetas tala med Roger utan även för att
han inte skulle kunna befinna sig vid Luntmakaregatan - Tunnelgatan. Fortfarande är
logiken god: är Sigge hemma kan han inte vara vid Tunnelgatan.
Så här långt har historien i stort sett varit känd, och envisa observatörer av min egen
typ har närmast registrerat TK-karusellen som ett ambitiöst efterarbete av Nässén & co
(i ”&” ingår inte minst Solveig Riberdahl, chefsåklagare och numera biträdande RÅ).
Illa, naturligtvis, men förklarligt eller i varje fall begripligt, i linje med Nässéns och de
andras oavlåtliga strävan att binda Christer Pettersson vid ett statsministermord;
ändamålet finge helga medlen. Illa, men inte fullt så illa som det
Tredje knippet kommer att visa. Här heter den ena kvisten
granskningskommissionen under Lars Eric Ericsson och med den store juristen
Hans-Gunnar Axberger som primus motor, medan den andra och betydligt intressantare
kvisten heter Per Kjellsson, huvudsekreterare i Palmekommissionen under Sigvard
Marjasin och, tillsammans med denne Marjasin, sparkad våren 1996.
Jag börjar, bl a av kronologiska skäl, med Kjellsson. Just de sista veckorna innan
denne numera lagman vid tingsrätten i Västerås får sitt respass sätter sig Kjellsson flitigt
vid sin dator och skriver promemoria på promemoria om hur det begav sig, timmarna
före och efter mordet på Olof Palme.
Dessa promemorior förflyttades, efter granskningskommissionens förpuppande
sommaren 1999, från kommissionens inhyrda lokaler Drottninggatan 2 till riksarkivets
valv vid Fyrverkarbacken på Kungsholmen, och här börjar de nu bli tillgängliga - enligt
principen att om de efterfrågas blir de sekretessgranskade, varefter ett avmaskat
presentationsexemplar färdigställs; från denna garanterat kyska version kan allmänheten
sedan få dra kopior, å 3 kronor stycket. Jag är inte alls ironisk mot riksarkivet, tvärtom.
De följer sina regler, med smidigt hänsynstagande till den frågvisa allmänheten.
Problemet för denna allmänhet är att den inte från början vet vad det är den kan
efterfråga - nå, skam den som ger sig.
Jag har tidigare i PALME-nytt visat ett axplock ur Kjellssons oftast noggranna och
10/00:5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
