Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
PALME-nytt
Hassel - och Dekorima!
Med förrattarens tillstånd
återges hår sidorna 236-240 ur
Olov Svedelids ”Förfalskarna”
(Forum, 1994).
Utanför på gatan stod en äldre Volvo
av pålitlig stridsvagnstyp och väntade
och vid ratten satt Lars Asp som jag
inte kände igen. Vi skakade hand och
jag satte mig bredvid honom i
framsätet. Säkerhetsbältet kinkade och
han muttrade att det var trasigt men att
det väl fick gå ända Lätt för honom att
säga om han hade ett helt!
Asps ålder bedömde jag till halvt
sekel. Han gav ett trött och förgrämt
intryck som om han var lurad av livet
och inte kunde lura tillbaka Håret var
tunt svartgråstnmmigt och kammat
rakt bakåt och tvärklippt i nacken på
spanskt vis. Pannan var fårad och
ansiktet magert med utmejslade skåror
ftån näsroten till käklinjen, från
mungiporna till halsen, kinderna var
markant håliga munlinjen bildade en
ledsen båge, under den smala näsan
hade han en smal svart streckmustasch
som en ålderstigen filmcasanova de
yttre ögonvrårna strävade neråt.
- Rolle kallas jag, meddelade jag. Du
skälls väl för Lasse, antar jag?
- Om du så vill. Kvittar vilket.
- Hur länge har du varit på centrala
span?
- Ett tag. Förvisad.
Han sa det i en sådan ton att jag
uteslöt skämt, han menade det tydligen
bokstavligen.
- Från vad då? Jobbade du vid
hovförvaltningen kanske?
Inte var det mycket till giftighet men
det fick duga, det regnade ju ute.
- Nä. Jag har hållit på att böka med
mordet på Palme i fem år. Antar att jag
blev obekväm för vissa.
Inte undra på att han såg härjad ut.
Inget sög musten ur poliser så mycket
som att slita som kulier i den
palmeska mordutredningen. Det var
inte bara som att vaije dag gå som i
våt cement utan det värsta var att nittio
procent av utredarna var säkra på att
mordet var löst och att mördaren ställts
inför rätta men genom oförlåtligt
tekniskt slarv blivit frikänd av brist på
fällande bevis. Att ständigt hålla på att
rycka i trådar som man kände inte
kunde leda någonstans skapade en
ibland outhärdlig vanmakt, allt var ju
så meningslöst! Fem procent var
bergfast övertygade om att den så
kallade tretiiotreårmgen var den
skyldige. De återstående fem procenten
trodde ingenting men geisten och
entusiasmen var begravda under
hekatomber utredningsmaterial som
ingen orkade gå igenom för triljonte
gången och som ingen, absolut ingen,
utom möjligen någon religiöst troende
som hoppades på en uppenbarelse
bland allt dammigare rapporter, trodde
hade det minsta mer att ge.
- Du tror förstås också att det var
han? frågade jag
Asp behövde inte fråga vem och
föreföll att svara mest för att fördriva
en tråkig tid. Vi körde över
Essingeleden och de gula ljusen
speglades i regnpölama och förstärkte
intrycket av sen höst
-1 flera år gjorde jag det Allt talade
mot honom. Han var i området han
hade tid och möjlighet vitmen talar
om vapen som han förfogade över,
hans alibi är klent, huvudvittnet pekade
ut honom som gärningsmannen.
Dessutom beundrade han till vanvett
den man som han kände och som
sprängde åklagarvillan i Nacka, och den
mannen hatade Palme. Allt går ihop.
Och ändå inte. Fast det spelar ingen
roll längre. Jag ger fan i det
Det var märkligt att mordet på
Palme fortfarande var så inflammerat
för att inte säga infekterat Nästan alla
poliser har åsikter och vill diskutera
dem men låter ändå bli. Mordet har
vållat ett kollektivt och starkt
illamående men det går inte att kräkas
upp det
- Vad är det som inte går ihop?
Asp ryckte likgiltigt på axlama.
- Ju mer jag gnetade med fallet desto
konstigare blev det Jag började ställa
frågor. Snackade med folk utanför
huset Letade i dokumenten. Ingen
gillade det och jag frågade mig varför.
Palmemordet blir soro narkomani till
slut
På hans vänstra ringfinger satt en
gyllene boja och jag anmärkte:
- Vad säger din fru om ditt intresse
förfallet?
- Ingenting, för vi skilde oss. Jag var
nästan aldrig hemma. Alltid var det nåt
jag måste undersöka. Ringen får sitta
kvar. Det kvittar.
Vi närmade oss Västberga och han
krypkörde mot den stora, låga
tegelbyggnad som var garage för
tankbilarna. Han vände bilen och
stannade på vägen ftån utfarten och
höll koll på garageporten i
backspegeln. Oförmodat sa han:
- Vet du att det finns två motsägande
utlåtanden av rätts läkarna? I det första
står att Palme blev skjuten i ryggen. I
det andra an han blev skjuten i bröstet
-Va?
- Jag nämner det bara, men det
kanske kan ha sin förklaring. Vad vet
jag? Spelar ingen roll. Fast man
funderar.
Asp fiskade fram en cigarrett ur en
skrynklig ask. Skulle jag nedan nu
markera att jag ansåg att dödsstraff
genom gaskammare var barbariskt?
Inte än, jag vevade ner min ruta i
stället Den kalla vinden blåste regnet
mot ansiktet men det gick att stå ut
med.
- Jag hittade en anteckning i
papperen att en polis som jag faktiskt
hade träffat en gång visserligen lämnat
några upplysningar om mordet men
flaggade för att han hittat betydligt
mer, uppseendeväckande saker som han
ville bli hörd om. Det hade inte skett
Så jag beslöt att höra honom på eget
bevåg
Han rökte ett "par djupa bloss och
pillade samtidigt på streckmustaschen
med lillfmgemageln.
- Vad var det som var så
uppseendeväckande? ville jag veta.
- Vem vet? Han var död. En mycket
erfaren båtmänniska. Båten återfanns
sönderslagen ungefär vid Sundskär.
Fint båtväder till och med för
amatörerna. Kroppen återfanns däremot
aldrig Inte för att det gör nåt nu men i
alla fall.
Obehagskänsloma kröp över huden
som löss i ett fattighus. Mordet på
Palme innehöll så många
underligheter, egendomliga
tillfälligheter, märkliga
sammanträffanden, att vilken förfäktare
av de mest säregna teorier som helst
kunde peka på möjliga fakta som stöd.
I mordets spår följde en svällande
spökarmé av oformliga varelser, gastar,
hamnar, fantomer, som inte längre
gick att bekämpa med sans och förnuft
- Skottet skulle ju ha avlossats av en
Smith & Wesson Magnum .357, inte
sant?
- Jag har bara hört det en miljon
gånger, suckade jag.
7/00:14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
