Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
PALME-nytt
skulle ha sett där, fast jag höll på att
skratta på mig när dom sa hur hon hade
beskrivit mig: att jag skulle vara
tunnhårig och i 50-årsåldern. Och fet
-jag menar, jag var 26 år då och såg inte
äldre ut än så. Och fet, det kan man ju
knappast säga att jag är. Och Classe är
ju ännu smalare än jag. Men jag
förstod att hon, det där vittnet, det var
en ”bag lady”, en sån där som går och
rotar i papperskorgar, det var vad jag
fick höra på Säpo.
Vem det var som stod i Schönfelts
gränd /det är aUtså fortfarande Mikael
som talar/ ja, det har jag inte hört
talas om. Nej det kan inte ha varit
någon av oss, för vi var aldrig utom
synhåll för varandra. Och dessutom har
vi ett säkerhetsavstånd mellan oss på
max 50 meter. För det är reglerna. Och
dessutom hade inte Classe någon radio
den där kvällen, det vet jag. Det var jag
som hade radio. För jag höll kontakt
med en annan patrull, en uniformerad
som var borta vid Slussen. Nej, Classe
hade ingen radio.
Vad vi hade för kläder? Ja, jag vet att
jag hade en turkosblå dunjacka och
Classe, ja han hade en kort mockajacka
tror jag. Vad gäller tiden så fick jag
aldrig veta där på Säpo när den där
kvinnan skulle ha gjort sin iakttagelse,
jag bara berättade vad vi hade gjort.
Och jag vet att vi missade Palme
precis när han kom till tunnelbanan, då
satt Classe och jag i fikarummet och
fikade. Vi hade vår halvtimmes rast.
Och vi böljade jobba igen tio minuter
eller något sådant efter sen Palme hade
tagit tåget därifrån. Det vet jag, det
räknade dom ut. Och det var ju snopet,
för hade jag sett honom utan vakter där
en fredagskväll då hade man ju reagerat.
Borgnäs: Av de här uppgifterna som
Mikael alltså lämnade till Säpo-polisen
så drog dom slutsatserna att det var
Mikael och Classe som Inga hade sett,
trots att Ingas beskrivning inte på
någon punkt eller ens tillnärmelsevis
stämmer in på Mikael eller Classe,
vare sig när det gäller ålder, utseende,
kläder eller var dom befann sig i
förhållande till varann, och trots att
alltså den ena polisen, Classe, inte
hade radio, trots att Mikael och Classe
satt och fikade vid den tidpunkt när
Inga gjorde sin iakttagelse. Trots det
här så ansåg Säpo-polisen att Ingas
tips kunde läggas åt sidan, och här kan
man lägga märke till hur utstuderat
tipset togs om hand. Utredarna som
hörde Inga lämnade uppgifterna till
Säpo, som sen sa till Mikael att hon
var en ”bag lady”, alltså en opålitlig
person, vilket inte alls stämmer för
övrigt.
Bara Säpo-poliserna har hela
sanningen
Och det gav Mikael en förklaring till
konstighetema i beskrivningen. Sen
fick utredarna som hört Inga tala om
för henne att saken var klar och alt hon
kunde glömma alltihopa, att
personerna var identifierade. Och
samma besked fick ju Classe. Så bara
dom här Säpo-polisema har hela
sanningen. Och så avskrevs Ingas
iakttagelse. Och förhörsprotokollet
med Inga, och Säpos förhör med
Mikael, det är inte med i
förundersökningsmalerialet // målet
mot Christer Pettersson/ och är alltså
inte offentligt.
Annan reporten Så du menar med det
här att dom här männen inte alls är
identifierade?
- Det menar jag /säger Borgnäs/. Och
det påstår jag trots att Palme-åklagaren
Jörgen Almblad vid flera tillfällen har
sagt att dom är det. Det har han sagt
även här i Kanalen. Och en liten
lustighet i sammanhanget, det är att
när Almblad inför den parlamentariska
Edenman-kommissionen hösten 1987
fick frågan om Ingas iakttagelser på
perrongen, då sa han, Almblad alltså,
att det var en Säpo-polis som stod där.
Och det har han sen tagit tillbaka och
sagt att det var ett minnesfel.
Faktum kvarstår: De två män,
utrustade med walkie-talkie, som Inga
såg strax innan paret Palme kom till
Gamla stans tunnelbana, varav den ena
mannen stod på den södergående
perrongen med uppsikt mot den
norrgående och den andre ställde sig lite
snett bakifrån och iakttog
tunnelbaneentrén, dom är
oidentifierade. Och ändå sa åklagare
Anders Helin så här i hovrätten i sin
sakframställning förra veckan:
”Det har inte framkommit nånting
som tyder på att någon har följt efter
eller har övervakat makarna Palme
under promenaden från bostaden i
Gamla stan och under färden med
tunnelbanan."
Även Holmér försöker ljuga
bort ”Inga”
”Inga” får en sida även hos Holmér, i
”Olof Palme är skjuten!”. Holmér
redovisar förstås inte hur ”Inga” trollas
bort av Säpo; han blir av med henne
genom att påstå att det inte är
walkie-talkies hon har sett: ”Hela tiden ändrar
hon sin berättelse” etc. Men det är
alldeles tydligt att "Inga” har irriterat
den stora spaningsledaren.
Föraren
på T-banan
bortglömd!
Det var söndagen den 29
augusti 1993 som en man kom
fram till mig, Sven Anér, vid
Världens längsta bokbord pä
Drottninggatan i Stockholm
och berättade:
- Jag var förare på ett T-banetåg
mordkvällen. Vid Gamla stan steg två
män på samtidigt med paret Palme och
gick av samtidigt med dem vid
Rådmansgatan. Jag är hörd av polis
och åklagare, men det verkar inte ha
hänt någonting...
Jag undersökte fallet och fann
mycket riktigt att även denna
vittnesuppgift trollats bort, rimligen
därför att den inte stämt med , som det
hette i anmälan mot Christer
Pettersson, att det finns
"inga kriminalistiskt belagda uppgifter
om alt någon okänd person eller grupp
av personer skulle ha hållit makarna
Palme under observation".
Jag ifrågasatte, i skrivelse till
åklagarmyndigheten i min hemort
Uppsala, om biträdande riksåklagaren
Axel Morath och chefsåklagaren
Anders Helin ”i sin tjänst väckt falskt
åtal”.
Denna sak rann förstås ut i sanden,
fattas bara annat Men i dag är den
naturligtvis åter hyperaktuell, och jag
har sänt in ett utförligt dokumentärt
material i ämnet till Högsta
domstolen.
Vad jag önskar är att HD ska se att
de åklagare som genom åren figurerat i
Palme-ärendet inte går att lita på.
Sven Anér
12/97:8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
