Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
11
Den som bemödar sig att läsa igenom det omfattande utredningsmaterialet om Ebbe
Carlssonaffären kommer till en entydig slutsats: polischeferna var inte särskilt entusiastiska
över Ebbes närvaro i utredningen. Inte heller gav de klartecken till den buggningsoperation
Ebbe försökte pressa dem att godkänna. Att de alls tolererade den flitige förlagsmannens
samröre med säpos Palmegrupp berodde otvivelaktigt enbart på Lidboms insatser.
Men den upptagne säpoutredaren och Parisambassadören uträttade mycket mer än så för att
hjälpa Ebbe. Hans agerande under hösten 1987 och våren 1988 bildar faktiskt ett
häpnadsväckande konsekvent mönster där insatserna för att etablera förlagsmannen hos de höga
polischeferna bara är en fråd i väven. Det är till exempel också Lidbom som varnar Tomas
Fischer för att prata bredvid mun om finansieringen av Ebbes hemliga projekt. Och det är
samme Lidbom som tillsammans med Ebbe drar in Anna-Greta Leijon i affären. Den 26 mars
-88 ringer de två vännerna till henne från Paris och skrämmer upp henne med en historia
-grundlös, har det senare visat sig - om att ambassaden utsatts för ett terroristhot. De kräver i
sammanhanget att hon ska boka in ett möte med förlagsmannen där han ska avslöja
fruktansvärda saker för henne. Det tar skruv: dagen efter beger sig Leijon till Bonniers och
konfererar i tio timmar med den nyss hemkomne Ebbe.
Uppräkningen skulle kunna göras mycket längre. Mest uppseendeväckande är ändå att det
finns en lång indiciekedja som faktiskt placerar Lidbom mitt i själva smugglingsdelen av
affären. Låt oss sammanfatta dessa omständigheter: en första leverans avlyssningsprylar togs
hem från London av förre Holmérliwakten Per J i slutet av april -88. Innan denne avreste från
Sverige utrustade Ebbe Carlsson honom med flygbiljetter Stockholm - London - Paris. Syftet
med den planerade svängen över till Frankrike var enligt vad Per J själv uppgett att
utrustningen skulle lämnas på svenska ambassaden där. (Och på den punkten fick han tydligt
stöd av Ebbe under tingsrättsförhandlingama i smuggelmålet.) När det heta godset väl var i
Paris var problemet löst: därifrån skulle det riskfritt kunna föras in i Sverige av Lidbom - som
diplomat undgick ju denne att granskas av tullen. Första delen av operationen borde också vara
problemfri: Ebbe hade nämligen gjort upp med en representant för den franska
säkerhetstjänsten om att de komprometterande apparaterna skulle kunna föras in i Frankrike
utan hinder!
Så långt Per J. Hans uppgifter må vara sensationella men stöds faktiskt av annan bevisning
som jag utförligt refererar i min bok ”Mörkläggning”. Nu kom visserligen Lidbom aldrig att
utföra någon smuggling men orsaken var sannolikt rent praktisk: Per J blev nämligen försenad i
London och när han var redo att bege sig till Paris var Lidbom redan på väg till
säpokommitténs möte i Stockholm. Per J fick chansa och ta hem det känsliga bagaget själv
-och den gången gick det också vägen.
Slutsatsen går knappast att komma undan: Lidbom och Ebbe samarbetade i vaije fas av det
hemliga buggningsprojektet. Och mycket talar dessutom för att Lidbom agerade i nära samröre
med Ingvar Carlsson. De två träffades regelbundet under hela denna period och man kan
knappast föreställa sig att säpoutredaren gick bakom ryggen på sin vän och uppdragsgivare
statsministern. Om så varit fallet skulle säkerligen Ingvar Carlsson ha reagerat synbart när till
sist smuggelaffaren exploderade offentligt. Men varken då eller senare kunde man se någon
antydan till en schism mellan de två. Tvärtom fortsatte den ständigt skandalomsusade
ambassadören att åtnjuta sin statsministers fulla stöd. Och så sent som 1994 kallades han in
som informell konsult när Ingvar Carlsson skulle bilda sin sista regering.
Med andra ord: nog hade Lidbom och Carlsson ett förtroendefullt samtal om hemliga
operationer i Palmeutredningen när de möttes på valborgsmässoafton 1988. Men hur de
verkliga replikerna föll? Ja. där är vi fortfarande tvungna att gissa.
GUNNAR WALL
6/97:11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
