Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
7
Ja , 2:‘-C tänker bara pä on «u tycker att tanken är
värt att frco.föra?
liejding: Jo dä, tanken är värd att frar.föra och jag har
spelat in din berättelse på band.
Ja, för det är ju sons sagt ett gäng hårdingar son är
fullt i klass ned israelernas underrättelsetjänst, resurser
och erfarenhet det har don ju.
Ilejding: Ja, visst , vi är tacksanna för alla synpunkter.
: Okey, jag franför det för vad det kan vara värt.
Slut.
Ljungby, kriminalavdelningen
IJ/’JjjJl)}
Alibin Hej ding (
kr iminalWonani ss arie
; I
Ljungby
kunde inte
trollas bort!
Detta är ett mycket intressant
dokument! Det anländer till polisen
i Stockholm torsdagen den 6 mars
1986, dvs samma dag som Per
Wästbergs första brev kommer. Men
brevet från Ljungby trollas inte
bort!
Det hamnar i stället hos vår gamle
bekant, kriminalkommissarie Arne Irvell.
Minns ni Arne Irvell? Det var han som
var chef för Stockholms mordkommission
men som inte fick sättas in i
spaningsarbetet utan i stället sattes på
tipssortering.
Det är i den funktionen vi nu finner
honom, där han nedtill på första
Ljungby-papperet skriver "SÄK - 860306 -AI".
Enligt den onekligen diskutabla
géneralorder, signerad Holmér, som sa att
alla utrikes spår skulle skyfflas över till
Säk. Brev och andra papper som kom
direkt in till Stockholmspolisen kunde
1986-03-05.
Holmér ostörd lägga vantarna på, men inte
rapporter som kom från hederliga
polisdistrikt i landsorten.
Bra - men vad gjorde Säk åt tipset? Av
allt att döma ingenting.
Sen kan jag ju, som vanligt, fråga mig
varför strykningar gjorts. Meddelaren får
jag inget namn på: varför inte det? Och
vilka andra namn och förhållanden är det
som är strukna? Jag kan överklaga, men
till sist förslår inte ens min möjligen
obändiga energi. I synnerhet som
kammarrätten i Stockholm för det mesta
säger nej.
”Jag vill inte ringa till Stockholm”,
säger mannen i Ljungby.
Säkert klokt tänkt. Då hade hans
synpunkter nog aldrig kommit på pränt.
Jag har skrivit någon gång att mina ögon
vill tåras, i Palme-diset. Nu tåras de igen,
vid tanken på alla dessa tiotusentals
oförvitliga personer som hört av sig till
den store Holmér och hans efterträdare
men aldrig noterats. Aldrig tagits på
allvar. SA.
8/96:7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
