Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
PALME-
RRV granskar
hela polisen!
Kommissionen
sidsteppad!
En utomordentligt spännande situation har
inträffat inom den olycksaliga f d
Marjasin-kommissionen. Sålunda har, sedan den 27
mars i år, riksrevisionsverket, RRV, tagit
över hela kommissionens arbete rörande
polisspåret i Palme-utredningen, och två
utredare ”med alldeles särskild och
utomordentlig erfarenhet” granskar numera
hela polisspåret, på regeringens och
RRV-chefen Inga-Britt Ahlenius uppdrag • och
under absolut sekretess.
Situationen är unik. Ahlenius är medlem av
kommissionen, men lyckas ändå genomdriva att
kommissionens eget arbete rörande det enda
relevanta spåret, polisspåret, flyttas över från
kommissionens ledamöter och experter till en helt
annan myndighet.
Och inte nog med detta. Inga-Britt Ahlenius
berättar i ett av kommissionen hemligstämplat brev
till den förre ordföranden Sigvard Marjasin, att
RRV för närvarande har ”ett utomordentligt stort
utredningsuppdrag från regeringen av innebörden
att granska hela polisväsendet och med förtur
stockholmspolisen”.
Detta är en revolution. Och det hemliga brevet
från Ahlenius till Maijasin - som PALME-nytt här
återger - öppnar förhoppningsvis möjligheten till en
total genomlysning av detta polisspår som redan
1988 fick sin image via min bok med detta namn,
POLISSPÅRET.
Här brevet, obeskuret: 1996-03-11, Sigvard
Marjasin, Ordf i Palmekommissionen.
Kommissionens arbetsformer
Redan tidigt i höstas tog jag i ett telefonsamtal upp
frågan med Dig om kommissionens arbetsformer,
eller snarare kommissionens möjligheter att
verkligen och på ett meningsfullt sätt granska
polisens utredningsarbete. Jag hade redan under
våren funderat i dessa banor, men det som
verkligen fick mig att reflektera över frågan var
bröderna Poutiainens bok - inte pga av innehåll eller
slutsatser utan pga att deras genomgång på ett
mycket tydligt sätt visade på vilka resurser man
måste lägga ned för att ha den minsta möjlighet att
verkligen granska polisens arbete. Bröderna
Poutiainen hade använt sin forskar- och
utredningserfarenhet under flera år för att kartlägga
polisarbetet - det är svårt att se hur ett än så
skickligt sekretariat och än så ambitiösa ledamöter i
nytt
kommissionen skulle kunna åstadkomma något
liknande. Min något rubrikmässiga formulering den
gången var att arbetet egentligen borde göras av den
israeliska revisionen tillsammans med FBI eller
Scotland Yard. Detta var ett uttryck för
uppfattningen att en granskning av polisens arbete
-för att bli framgångsrikt - måste göras med en
revisionell ansats och i samarbete med en
organisation med golvkunskaper från polisiärt
utredningsarbete. (Jag tog upp frågan återigen på
vårt möte på Rönneberga i liknande termer). Jag
lovade Dig redan vid samtalet i höstas att
återkomma skriftligt med synpunkter i frågan. Av
mycket personliga skäl har jag inte funnit tid till
detta. Min uppfattning i detta avseende har
emellertid förstärkts under de gångna månadernas
arbete och jag skall nu - mycket pressad i tid av
andra engagemang - sätta mina synpunkter på
pränt. Det är desto viktigare att göra så som jag inte
kommer att kunna vara med på kommissionens
nästa möten pga en utlandsresa.
Kommissionens uppdrag är att gå igenom
brottsuredningen och göra bedömningar och
värderingar av utredningsarbetet. Vi skall särskilt
granska det s k polisspåret.
Har polisen gjort rätt saker?
(Denna mellanrubrik, och efterföljande, har satts av
PALME-nytt)
Vi har säkert ett utmärkt sekretariat och som fullgör
sitt arbete på ett bra sätt. Det är emellertid uppenbart
att ett traditionellt utrednings- eller
kommissionsarbete inte kan leda oss någonstans.
Vår arbetsmetod är att följa i polisens spår, dvs tätt
efter i polisens utredningar för att se om de fullgjort
sitt arbete godtagbart, om de släppt ett spår för
tidigt, om de på någon punkt bort utreda vidare etc.
Redan här finns ett allvarligt metodfel - vi arbetar
själva på den nivå som polisen arbetar. Det säkraste
vi kan säga om detta är att det generellt varit fel,
eftersom brottet fortfarande är ouppklarat. Vi
befinner oss på den tekniska nivån, på
produktivitetsnivån, för att använda ett revisionelit
uttryck, dvs vi granskar om man har gjort de saker
man har gjort rätt. Men vi frågar inte om polisen har
gjort rätt saker - resultat- eller effektnivån. Det är
också så - vilket jag tycker är allra allvarligast - att
vi bedömer polisens insatser i konkreta fall utifrån
ett slags allmän rimlighetsbedömning. Vi
kvalitetssäkrar inte polisens utsagor eller
information, vilket är elementärt i vaije
utredningsarbete. Vi har alltså metodmässigt redan
från början gjort oss till polisens fångar.
På vårt möte på Rönneberga diskuterades bl a det s
k polisspåret. Diskussionen ägde rum utifrån en
PM med ett stort antal olika spår till enskilda
polismän. Dessa spår avverkar polisen ett efter ett
-en syrlig anmärkning skulle kunna vara att ju mer
perifert ett spår förefaller att vara, desto större nit.
6/96:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
