Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
”Ett djupt
och varaktigt
nationellt
trauma...”
31.8.1994.
Ame Ruth
DN Kultur
Ame -1 dag kom band 14 av Nationalencyklopedin,
med bl a uppslagsordet Olof Palme. En
bildunderskrift talar om ”ett djupt och varaktigt
nationellt trauma” - visst, inget överord.
Och det förefaller i dag som om all makt, alla
maktbärare, alla media har enats om att detta trauma
aldrig ska få läkas.
Den beramade medborgarkommissionen har snart
dröjt i ett helt år, sedan dess tillsättande beslutades.
Enligt riksdagssakkunniga är detta ett makabert
Guinness-rekord. Ingvar Carlsson sa nyligen i
samband med ett torgmöte att ”kommissionen sätts
till före - eller efter valet”.
Hur spräcks bölden, hur läks detta trauma? Vem
blirkirurgen?
Jag har ett konkret litet svar på den frågan: Ame
Ruth.
Du disponerar, med nära nog totalt mandat, över ett
stort och viktigt och spännande debattforum. Vem
stoppar dig om du vågar ta djärva tag i
Palme-debatten? Du släpper fram Olle Alsén, någon gång,
och det är bra. Men på något sätt får Olle bli den
som svär i kyrkan utan att någon egentligen blir
upprörd, han får bli stora mediers skyltdocka:
-Släpper inte v i fram kätterska synpunkter i
Palme-härvan, kanske?
Visst, OK. Någon gång - och sen aldrig
kommenterat ens på DN:s egen reportage- eller
ledar- eller kulturestrad: en abstrus liten synpunkt,
kanske ett abstrust litet nödrop som klingar ut under
ett par minuter över frukostkaiffekoppen; så var det
bra med det.
En debatt kräver flera röster, flera fora - vem vet det
bättre än en stor tidnings kulturredaktör. Du
disponerar över åtminstone e 11 forum, och du kan
PStlmrmorriH. Att
Sveriges statsminister kunde
skjutas neil /ni nppen gata
tknpnde ett djupt och
varaktigt nationellt tnwnw.
Den första tiden
dominerade bestörtning mdi sorg.
Jtedon dogen efter mordet
rar manlplntsen »imn/W
av hhnnmnr. trots polisens
avspärrning. Inte minst
många flyktingar sörjde i
Olof Dilme en verklig vän.
19M hlov hnn jur.kaml. och 1?)52- W var
han ortlfnvuiulc for Sverige* fiir <!<•
*tu-(Icnlkarcr. T;imligcn omgavml’ :c*r sin
Ptuilmiipolitikertid anställde* »«.n nnn
sfnlsininisler Tage Erlanders sekreterare.
Snabbt uppstod en intensiv närhet och
ar-hetsgemenskap mellan denne och den
tjugofem är yngre P. År 1961 ut sägs P. till
byråchef i statsrådsberedningen, 1963 till
konsultativt statsråd, 1965 till
kommunikationsminister samt 19G7 till
utbildningsminister innan hnn i september 1969 enhälligt
valdes till partiordförande rfler Erlander
och därmed också utsågs att efterträda ho-
öppna detta torg för flera röster -gör det, Ame
Ruth!
”Ett djupt och varaktigt nationellt trauma” - håller
du inte med? Måste det inte också vara din
beskrivning? Om så ärfallet - spott ut! Eller
engagera folk som spottar ut!
Jag faxar separat en färsk liten brevväxling med
UD:s arkivchef. Den visar, till full evidens, att hela
detta svarta, diktade skeende som kan sammanfattas
under namnet Chamonix/Angouléme inte på minsta
sätt finns inrangerat i UD:s byråkrati. Inget
resebeslut, ingen reseräkning, inga biljettstammar.
Endast ett senkommet medgivande från
statsrådsberedningen: OK, vi betalar. En påstådd
resa får sin kusliga svarta legitimitet genom att
kronor 6.134:20 utbetalas för en resa som aldrig ägt
rum; svenska skattebetalare får bekosta Carlssons
och Mattias fabricerade alibi. Som du ser bekräftar
UD: inget resebeslut, ingen reseräkning, inga
biljettstammar - och en blank dementi från Quai
d’Orsay: -Vi bjöd aldrig dessa herrar på skjuts!
”Ett djupt och varaktigt nationellt trauma” - ja,
sannerligen! Jag erbjuder UD - inte för första
gången - att stämma mig inför rätta så att sanningen
kan sökas. Men den propån lär UD inte nappa på.
Domstol - jag är naiv nog att tro att svenska
domstolar rår UD inte riktigt på. Än.
Ame - vår långa, långa kontakt kring AFFÄREN
CHAMONIX känns seg och svår. Vi möttes, för ett
långt sammanträffande, innan du ens hade
lämnat ut boken till en anmälare; en möjligen ny
variant. Sedan har boken recenserats, vi har haft
nya kontakter, du har lovat att be ännu en journalist
granska mina påståenden - men ingenting händer.
Ingen medborgarkommission före valet (det vågar
jag nästan utgå från) och inget svar från Ame Ruth.
En svepande debatt, dag efter dag efter dag över
DN Kulturs förstasida skulle kunna virvla bort detta
djupa och varaktiga nationella trauma. Du har ett
stort ansvar - och en stor möjlighet, Ame Ruth!
23.9.94: Inget svar från Arne Ruth. SA.
10/94:5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
