Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5-6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
LB: Här slutar spåren. Den sista iakttagelsen av
mördaren gjordes intill en bil som stod på parkerad
på gatan. Den bilen hade ställts dit bara några
minuter tidigare av sin ägare, polismannen D.
TB: D bodde vid den här tiden lite längre ner på
gatan, i korsningen till Regeringsgatan. Han var
skjutinstruktör och mycket vapenintresserad. Om
honom kom det tidigt in tips till utredningen.
Uppgiftslämnaren är i dag rädd och vill inte
framträda i bild:
- Han var ofta inne hos en bekant till mig som har
en butik. Han är alltid beväpnad, även när han var
civil. Han brukar tala om att det var bra i Chile
under juntatiden. Då var det ordning och reda. Och
så beundrar han den amerikanska polisen. Han har
varit i USA: ”Här sköt dom först och frågade sen”.
Det var hans stil. Ja, sen en månad före mordet
mötte en bekant och jag honom uppe på
Regeringsgatan. Han sa att han hade flyttat dit,
tillfälligt. Så direkt efter mordet efter Palme så
ringde jag utredningen och sa att jag ville tipsa om
en högerextrem polis som bodde längs mördarens
flyktväg. Jag ringde två gånger och gav dom mitt
namn och telefonnummer. Sen hände ingenting. Så
för ett år sen så ringde jag igen och skulle kolla att
dom hade mina uppgifter. Och det hade dom. Kort
efter det så blev jag uppringd av en polis i
Palme-utredningen. Han böljade ställa så konstiga frågor
så jag blev lite misstänksam, så jag frågade om han
kände den där polismannen D, som jag tipsade om.
”Ja visst”, sa han. ”Vi brukar umgås”. Då blev jag
rädd. (-)
LB: D tjänstgjorde vid tidpunkten för mordet i en
piketbuss i ett annat distrikt, på Södermalm i
Stockholm. Vid 11-tiden på mordkvällen ville D
parkera om sin bil som stod utanför hans bostad på
Regeringsgatan. Därför for han och hans fem
kollegor dit i piketbussen.
TB: D satte sig i sin privata bil och körde den i en
vid cirkel. Han kom att köra parallellt med
Sveavägen, samtidigt som paret Palme
promenerade på Sveavägen, på väg från bion. Ett
par minuter före mordet parkerade D sin bil på
David Bagares gata och gick tillbaka till den
väntande piketbussen. (-)
LB: D var inte bara polis. Han hade också ett
företag som sålde skottsäkra västar, precis som
hans nära vän och kollega, polismannen Ö, som
den här tiden disponerade en lägenhet tvärs över
gatan.
TB: Ö, som var född i Finland men vuxit upp i
Sverige, arbetade som vapenexpert vid
Stockholmspolisen. Ö hade varit en flitig besökare
på de högerextrema polismöten som ordnades åren
1984-84 i Gamla stan.
LB: På morddagens lunch hade han, mot läkares
inrådan, lämnat sjukhuset där han vårdats efter en
blindtarmsinflammation. Det kom tidigt in tips om
Ö:s Palme-fientlighet och extrema vapenintresse.
Det gjordes ett alibiförhör med honom, och trots att
han varit ensam hemma på mordkvällen påstod
Palme-utredama utåt att han hade alibi.
Palme-åklagaren Jörgen Almblad (talar mycket
otydligt): Det tror jag inte att jag har sagt offentligt
någon gång.
-1 Stockholms tingsrätt 1990 så sa du så här om Ö:s
alibi:
”Hade han alibi?”
”Ja det är klart att han hade alibi”.
”Hur såg alibit ut? Var det att han...?”
”Ja...från sjukhuset...Var det här från den öppna
delen av förhandlingarna? Eller slutna delen? I vaije
fall vet jag att jag inte uttalat mig offentligt om den
här biten”.
”Men du har sagt det under ed”.
”Ja visst, men jag har inte sagt det offentligt”.
LB: Du har ju inte för så länge sen satt dig in i olika
polistips. Hur är det med hans alibi?
Anders Helin: Jaa, så vitt jag kan se så har han alibi
LB: Vad består det i?
AH: Ja nu...(otydligt)
LB: Vad menar d u med ett alibi?
AH: Det är väl, så att säga, att man genom
vittnesuppgifter eller på annat sätt utesluts från
gämingsplatsen.
LB: Har han alibi?
AH: Iden meningen har han det inte, för det är
väl några timmar där som han är ensam...om man
ställer det hårda kravet på ett alibi (otydligt).
LB: Så med det hårda kravet så h a r han inte alibi?
AH: Inte för klockan 23, nej.
LB: Inte förmordtillfället heller?
AH: Nej. (Hela detta samtal med Helin är otydligt).
LB: Ö saknade alltså alibi. Men man gjorde inga
vidare kontroller. I stället fick han sälja vapen och
walkie-talkies till Hans Holmérs livvakter, varav
flera deltagit i de högerextrema mötena i Gamla
stan.
Ö hade nu slutat som polis och blivit
vapenhandlare. När Ebbe Carlsson skulle importera
avancerad buggningsutrustning var det Ö som fick
uppdraget att göra inköpen i utlandet.
TB: När tullkriminalen, efter Ebbe
Carlsson-affärens avslöjande sommaren 1988 gjorde
husrannsakan hemma i Ö:s bostad på Söder, såg
det ut så här:
(Rulltext visar):
218 askar ammunition
20 pistoler
4 revolvrar
1 pumphagel gevär
I mausergevär
1 gasgranat
5 kulspruteband
3 rökhandgranater
5 granater
5-6/94:9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
