Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Motgiftig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Motgiftig
561 —
Motvillighet
Motgiftig, adj. Citronsafften ...
beröm-mes för sin motgifftiga krafft. Lindestolpe
Frans. 65.
Motkrist, m. Antichrist eller Mootchrist.
P. J. Gothus Rel. art. 458. Antichristi, thet
är uppå vårt Svenska tungomål Moot-Christi.
Dens. 358.
Motkristisk, adj. the falska och
Moot-christiska andarne. P. J. Gothus Sal. 331.
Motsaga, f. Motsägelse, utan motsago.
Linné Vestg. resa 98.
Motskall, n. Genljud, återljud.
moot-skall gick aff holl bergh. Vish. 17:19. Om
en är svår, hvass, bitter ... i sin skrifft emot
en annan; visst må han venta sig samma
gensvar och motskall. Svedberg Schibb.
Motsken, n. Återsken. Är ansichtet (som
af speglas i vattnet) grymt... och fuhlt, eller
blidt, gladlynt... och dägeligit; samma beläte,
motsken ... gifver vatnet ifrå sig. Svedberg
Schibb. f 4 b.
Motspjernig, adj. Motspänstig. De
mot-spjernige fingo stöd i prästeståndet. HSH
7:221 (1750).
Motspänna, intr. Vara motspänstig.
Democrates aff Athenen ... then Macedoniske
högheten altijd emotspänt hade. Sylvius
Curt. 441.
Motspännig, adj. Motspänstig, thet
(barnet) aff geenvyrdigheet ville göra sigh
mootspännigt. P. L. Gothus Tröstpred.
H2b. Juda och Israels folck altidh vore
Gudh i och hans prophetom motspennighe.
L. Paul. GothuS Mon. pac. 42. Tribunerna
giorde borgerskapet... mootspännige emot
Rådhet. Schroderus Liv. 96. thet
moot-spennige Tyskland. S. Brasck T. krig.
E2a. var vinden offta mootspännig.
Widekindi 104. gamla, i blodet inrijtade
mot-spänniga och Iedsama kranckheter.
Lindestolpe Frans. 109.
Motspännighet, f. Motspänstighet
Men-niskionnes hårdhnackotta mootspennigheet.
P. Benedicti D6a.
Motstarra, tr. Stirra mot, på. [T. [-an-starren.]-] {+an-
starren.]+} sohlmotstarrande örnar. Frese 95.
Motstridare, m. Motståndare. Så wille
iach snarliga förtryckia theres fiendar, och
wenda mina hand emoot theres mootstrijdare.
Dav. ps. 1536 81:15. han förlagde sina
moot-strijdhare. Syr. bok 1536 47: 8.
Motsträfvelig, adj. Stridig, tvistig.
Her-brands onyttighe sqwaller, som till saaken
inte tiäner, ther han om alle mootstreffwelige
Articklar mädh sigh sielff fächtar och
dispu-terer. Ernhoffer 44 b.
Motsträfvig, adj. 1. Motsatt, stridig.
Thesse äre motsträfvige saker, löye och grååt,
... gamman och klagan. Comenius Tung.
331. — 2. Motbjudande, vidrig, them siukom
är all spijs bittér och mootsträfvig.
Schroderus Hels. beg. skattk. 117.
Motsträfvighet, f. Motsägande
beskaffenhet. desse beskylningar förläggia
(vederlägga) nogsampt sielfva deras art, natur,
omöijeligheet, otroligheet och motsträffvigheet.
Adlersparre Hist. saml. 2:320 (1652).
Motstyf, adj. Styfsint. en nation, uthi
hvilken så många mootstyfve hufvuden finnas.
P. Brask Puf. 134.
Motstyfhet, f. theras mootstyffheet (skulle)
igenom freden slakna och förminskad varda.
P. Brask Puf. 67.
Motståndig, adj. 1. Som gör motstånd.
twrken ... bestand (bistånd) haffuer.aff pawen,
som först oc mest skulle hanom mootstandig
vare. Gust. 1 reg. 3:313. Gudh sielffuer
then Mootståndighe (d. v. s. satan) fienskapen
i Paradijs förkunnat haffuer. P. Erici 6:131 a.
alla påvar . .. lust hafva til at krijgha och
medh sitt svärd hugga alla som them
moot-ståndige äro. Laurelius Påf. anat. 426. —■
2. Motbjudande, köttet (blifver) mycket bittert
och mootståndigt til at förtära. Colerus 1:106.
Motsägn, f. Motsägelse, gensägelse.
Presterskapet... hade ock utrikes sitt stora
beröm för Liturgiæ motsägn. Raimundius
106. såsom lydna vänskap förorsakar, så
förorsakar och emootsägn haat. Gust. Adolf
Skr. 79.
Motsägning, f. Motsägelse, alla thenne
förscreffne articler ... holla utan alla
falskhet, arghet och motseyninger. Gust. 1 reg.
1:4.
Motta, f. Mott. [Isl. motti, m.; T. mötte, f.]
Tarm us, änger eller motta som pleghar
wara j flesk eller kött. Var. rer. voc. Q 2 a.
Motvilje, m. Ondt uppsåt, ondska,
elakhet, öfvervåld. [Mnt. mötwille, urspr, fri.
vilja, godtycke; T. muthwille.] beflite oss j
tijdh, huru vij honum (Ryssen) noget
emotth-stondh giöre kunde, Så ath han icke aldeles
mötte bedriffue syn modtwilie som han sielff
will och tilföge oss sodane skade och
för-derff som han j sinnedt haffuer. Fin. handl.
2: 249 (1547). Officialerne haffua ... plågat
folket antingen aff girigheet eller annan
moot-vilia. P. J. Gothus Rel. art. 509. Skottar
och annat främmande krigsfolk . . . drefvo
motvilja på bönderna. Brahe Tänk. 2.
Motviljeliga, adv. the mootvilieliga
fram–härda uthi theras grooffua synder. . P, J.
Gothus Likpred. öfver Chytr. C 5 b. men-.
niskiorne motvilleiiga synda emot Gud.
Spegel Pass. and. 438. • . .:•.":
Motvillighet, f. 1. Fri vilja, uppsåt,
sjelfsvåld. Then som slår omkull på bordet
stoop eller glaas med motvilligheet, skal hans
straff vara tree öhre. Stjernman Com. 1:
520 (1607). Hon haar ey syndat aff
moot-villigheet, Uthan förförd aff Satans listigheet.
Chærberus A 4 b. — 2. Ondska. Antiochus
... på sitt folk Judarna mord, rooff och all.
annor motwilligheet bedriffua skulle. Uti.
på Dan. 358.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
