Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blagarn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blagarn
— 105 —
Blida
sam är väl icke måållöös, men doch lijkväl
icke någon oförnufftigh bladrare. Comenius
Tung. 839.
Blagarn, n. Blaggarn. j groft blagarn
klädd. Syr. 40:4. blagarn. Lind Ord.
Blam, m(?). ? (Jfr F. Sv. blami, blånad.)
Swen i Löfftzgårdenn ... wpspranck och fick
hans egen öxe, lemslåg hanom (Måns
Gunnarsson) all vm kringh, Hand ropta,
hedendis forwnda seg liffuit, saa lenga hand kunde
faa scrifftemåll, Tha swarada Swenn i
Löfftz-gården, Gudz blam (Guds pina! Guds död!),
Jack skall scriffta teg, ock mett samma ordt
drog hanom neder paa jorden och hög hanom
then högre hand aff. HSH 29:123 (1542).
(Jfr Kalkar Blåm, Gods blam.)
Bland, n. Blandsäd, tacka Gudh så
väl för svingell som för rogh, ty thett är
godt blånd. Adlersparre Hist. saml. 3:
287 (1631).
Blank, adj. Hvit. Candidus, blanck,
snyöö hwijt. Var. rer. voc. F2b. Album,
blankt wijn. Ders. 1 3 a. blankare än miölck.
Jer. klag. 4: 7. Blanckt franst wijnn. Hist.
handl. 12. 1:74 (1573). Konungens
Hingste-ridare voro delte i två fanor, Svarte och
Blanke ryttare. Röding 239. dragandes med
sin blanck ryttare fana. Tegel Er. 14 hist. 210.
Blanka, intr. 1. Flaxa ? [Månne af Isl.
blaka, vifta med vingarne?] The (korparne)
skola tå tijn öghon uthacka Och öffuer tigh
blancka (enl. SAOB sannol. tryckfel för
klancka) och smacka. Jos. hist. 21. — 2.
Blänka ? all then myckna flärd, som uti
verlden vanckar, Och all then lusta, som
för kiött och ögon blankar. Kolmodin Qy.
sp. 1:35.
Blanka, f. (Stor stridsyxa.) Bönderna
... komme så vidt på thedh senaste medh
sin disputation, at blandh them vanckar
blan-kan. Messenius Disa 38. Sådana ordh
skulle kåsta titt liff, Thor giffue iagh nw
hadhe här min kniff, Blanka tu måste then
skåden böta. Ders. 24.
Blecka, Bleka, intr. 1. Skina, blänka;
blixtra. [Isl. blika; T. blicken.] hans liws
bleckar öffuer alt in til iordennes endar. L.
Petri Jobs bok 37:3. liungeelden bleckadhe
på iordenne. Dav. ps. 77:19. Hans
liung-eeld bleckar öffuer hela iordena. 97: 4. om
sommaren när thet myckit blekar och
dundrar. Colerus 1:303. — 2. Lysa (fram),
visa sig. [T. blecken.] han (Kristus)
haffuer bleckt fram oc skymtat medh sådana
herligh werk. P. Erici 1: 55a. Jfr Blicka.
Bleckan, f. Blixt, dunner och bleckan.
P. Erici 2:106 a. A. Laurent» Verld,
speg. 812.
Bleckande, n. Blixtrande, bleckande
och liungande. L. Petri 2 Post. 98 b.
Blek, n (?). Blixt. [Isl. blik. n., sken,
glans.] åskiebleek, fulgur. Comenius Tung.
index.
Bleka, se Blecka.
Blekare, m., se Valkare.
Blekhet, f. Torka? Pestilentie och
brå-dödh komme gemenligen vtaf naturlige
sa-cher, såsom vthaf förgifftigt wäder, af swår
hette, af olijdeligh kyldt, af blechheet, af
mychit och öfwerflödigt regn. Thyselius
Handl. 2:232 (1544). Herren skal slå tigh
medh ... heta, brenno, torrheet och
bleek-heet. 5 Mos. 28:22.’ (Öfv. 1878: med hetta
och med brand och med torka och med sot
och med rost.)
Blekna, tr. Göra blek, bleka. Flyt, bittra
sorge-vått, som bleknar rosenkinner.
Lucidor Bb 3 a. När tiden bleknat äfven dessa
hår. Leopold 2:299.
Bletsa, tr. Välsigna. [Isl. bleza, bletza;
E. bless.] wijgdt och bletzat watn. L. Petri
Kyrkost. 79 a. wij medh beswärielse eller
några andra olijdeliga böner effter thet
pa-pistiska sättet huarken blätze eller wiye.
Ders. 87 a.
Bletsan, f. Välsignelse. [Isl. blezan.]
gå i messan och taka blessan. Spegel Ord.
Blia, intr. Bliga, blicka. Ther var ... i
kyrkan Sanct Sophia Så mycken kostbarhet,
at then som fick ther blia, Han vände sent
igen, men nästan sielf sig glömde. Spegel
Sal. yish. 23.
Bliant, m. Ett med guldtrådgenomväfdt
sidentyg. [Mnt. bliant[ syns himmelen sig
smykka ... Med Scarlat och Bliant så tunt
som ägge-hinna. Spegel Guds verk 151.
Blick, n. Ögonkast, ther (i ögonen) thet
ena blicket folier thet andra. P. J. Gothus
Synd. sp. K 4 a. Du klara sol, som allt i
sänder skådar, Som med ett blick båd’ mig
och Iris ser! Liljenstedt Vitt. 257. han
ett nådes blick ibland åt henne gier.
Palmfelt Qy. skol. 42.
Blick, m. Blixt. (Jfr Blek.) Lind Ord.
Blicka, intr. 1. Blicka fram, lysa fram,
synas, visa sig. [T. blicken.] hölle vij
icke rådeligitt att blotta rijkedt, för the
con-siliers och tillståndz aspecter, som thenne
tijden uhr Naboeskapen blicka. HSH 38:
232 (1636). den gode och faderlige vilie som
Hans salige Kongl. Maj:t. . . emot Hans
Furstl. Durchleutighet hafver låtit blicka.
Stjernman Riksd. bih. 402 (1664). — 2.
Blixtra. Lind Ord.
Blid, adj. Glad. han kommer medh
hielpen j rettom tijdh. Så at man bliffuer
ther aff bådhe gladh och blijdh. Tob. com.
E 3 a.^
Blida, f. Ett slags krigsredskap.
Fästningen ... attaquerades med Blidor, det är,
stora hvippslungor, som kastade sten eller
glödande jern. Berch (Nya Sv. bibi. 2:327).
hvad the stötte kull med bokkar, skott och
blidar Samt annat stormetyg som bruktes
forna tider, Thet botade han strax. Spegel
Guds verk 261.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
