Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cid, efter spanska romanser, af J. G. von Herder, öfversättning - Cid under Alfonso den tappre - XXXXII - XXXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så, af falska vänner äggad,
Skyr Alfonso ej att tala
Till den Cid, hvars rykte ärans,
Tapperhetens spegel var.
XXXXIII. *
j@vara dig jag måste, konung,
Ty det är min plikt att svara,
Och jag blott en enda känner,
Som mig kunde det förbjuda,
Denne ende är ej jordisk,
Gudi - den tappre rädes icke;
Men i grund tillintetgöres
Oskuld genom tystnad nu.
»Kunde ord min heder fläcka,
O, det varit då långt bättre
Att med dolk mig genomborra
Än att föra sådant tal.
Men blott laglig dom vanärar,
Konungs vrede ej. Den mäktar
Äran lika litet rubba,
Som den sämste uslings hån.
»Jag för dig på knä mig sänka?
Som en slaf? – Och sedan höjas?
Jag din arm behöfver ej,
Och ej någons, endast denna,
Och det är min egen arm.
Låt dem hufvudet betäcka,
Som dig smickra, på så ske.
Jag mitt hufvud ock betäcker,
Jag, som aldrig smickrat dig.
* Cid svarar.
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
