Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 55 —
Och stått einot livar frestelse af sömnen,
Dä trädde fram den Heliga till mig.
Hon bar en fana och ett svärd, men annars
Var som herdinna klädd, lik mig, och sade:
"Statt upp,Johanna! känniuig! Lemna hjorden!
Dig Herren kallar till ett annat väll’.
Tag denna fana, och med detta svärd
Omgjorda dig, och slå dermed mitt folks
Förtryckare, och för din herres son
Till Rheims, och honom kron med
kungakronan !
Jag sade då: "Hur kan jag, svaga flicka,
En sådan, vigtig handling företaga,
Jag, som ej känner krigets vilda konst?"—
Hon svarade mig så: "Den rena Jungfrun
Kan föra ut allt härligt uppå jorden,
Om jordisk kärlek blott hon står emot.
Betrakta mig.’ En Jungfru, såsom du,
Jag födde dock den ende Gudens son,
Och är gudomlig sjelf." — Och hon berörde
Mitt ögonlock, och när jag uppåt såg,
Mig syntes himlen full af sköna englar,
Som buro hvita liljor uti handen,
Och ljufva toner sväfvade i luften.
Så lät den Heliga, i trenne nätter
Å rad, sig skåda och "Statt, upp, Johanna!
Dig Herren kallar till ett annat värf —"
Hon ropade; inen i den tredje natten
Då var hon vred och bannade mig så:
"Vet, lydnad är en qvinnas pligt på jorden,
Att tåla, lida blef dess tunga lott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
