Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Grönländska sagor och myter. Av Axel Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tupilaken dödas. Teckning av Ossian Elgström.
Tvenne män hade fått reda på att en Tupilak var avsänd mot dem. De beslöto invänta den, och då den
kom bundo de sig som Angakut, d. v. s. med huvudet mellan benen och ena armen bunden bak på
ryggen. Beväpnade med harpuner utan spets lyckades de flygande genom luften dräpa trolldjuret.
Grönländska sagor och myter
Av Axel Klinckowström
OSSIAN ELGSTRÖM intar
inom svensk konst, ja kanske
inom modern europeisk konst
överhuvud, en egendomligt
isolerad särställning, »seglar» — för att
använda ett sportuttryck — »i en klass för
sig». Modernist kan man näppeligen kalla
en konstnär, som i motivval och
komposition allt som oftast visar utpräglad
frändskap med den paleolitiska stenålderns gamla
franska och spanska grottutsmyckare,
mästarna från La Madeleine, Alpera och
Cogul; futurist, kubist, dadaist är han inte,
inte heller är han expressionist i ordets
vanliga betydelse, och fast väl ingen nu
levande konstens ämnessven i högre grad
än han i ord och gärning hävdat satsen
naturalia non sunt turpia, kan han inte
kallas naturalist, och vad han slutligen
minst av allt är, det är akademist. Skall
man nödvändigt ha en rubrik på Elgströms
konst, får man hitta på något spritt nytt
ord — atavist t. ex., ty en levande atavism,
ett genom någon slumpens outgrundliga
nyck genom årtiotusenden bevarat frö från
mammutdjurets, uroxens och
grottmänniskans tid, som helt plötsligt vaknat till liv,
grott och växt upp ur den skånska
glacialleran, omgivet av fabriksskorstenar,
järnvägar och tutande automobiler, det är vad
Ossian Elgström i grund och botten
förefaller att vara. Då man ser hans
teckningar och bilder, har man en ovillkorlig
förnimmelse av att han bara skulle behöva
Ossian Elgström: Människor och andar. Stockholm, Alb. Bonniers förlag.
IO3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
