Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Improvisationen. Af Adam Mickiewica. Öfversättning af Alfred Jensen - Patriotism och läseböcker. Af Ellen Key. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ofta af din moder bjuden,
såsom Herrens kärlek säger,
har jag sänkt mig till ditt bo
i den tysta nattens ro
med den silfverhvita skruden
och sökt upp ditt lilla läger.
När du söfdes in af natten,
öfver svarta drömmars yta
stod jag, liksom liljor flyta
öfver grumlig källas vatten.
Hemskt och vildt du plägat drömma;
men ibland allt ondt det fromma
syntes, liksom myror gömma
uti stacken blad och blomma.
Knappt en tanke god sig tände,
då jag dig vid handen förde
till en ljusrymd utan ände,
där du melodier hörde,
dem små jordebarn ej höra,
knappt då de i sömnen drömma,
och som de om dagen glömma.
Evig fröjd jag lät dig ana;
upp till himlen gick din bana,
och berusadt vardt ditt öra
utaf ljufva änglakörer.
Budskap från de höga landen,
tog jag stundom mask och stämma
af den svarte afgrundsanden
för att tukta, för att skrämma.
Men du upptog Herrens vrede
som en straffdom af den lede;
och förtärd af ängslans plågor,
ur din dröm du häftigt väcktes,
liksom om ur glömskans vågor
nattens hemska drägg dig räcktes.
Ljusets minnen i det djupa
vrok du, liksom en kaskad
utför fjällars ättestupa
rycker med sig blom och blad.
Huru bitter gråten kändes!
Kinden skyldes af min hand.
Huru än jag velat, nändes
jag ej vända till mitt land
för att slippa känna kvalen,
då din moder spörjer ömt:
’Huru dväljs min son i dalen?
huru har min älskling drömt?’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
