Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om de senast framställda fordringarna på en historisk ordbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan tvivel förnämsta orsaken till, att de äldre uti de yngres
och vid skrivande ovanas språk så ofta stöta sig på, vad de
äldre anse för missbruk av metaforer.[1] För att
någon skall kunna skriva: »Evangelii ljus är en brunn, ur
vilken vi böra hämta utsäde till en sköld mot satans gift»,[2] så
måste han hava uppfattat alla de kursiverade orden i de
abstrakta betydelser, som de var för sig få i vanliga
metaforer samt hava bortsett från de sinnliga betydelser, från vilka
metaforerna utgå.
Såsom ett kriterium på, att ny betydelse verkligen
stadgat sig, anför Paul med rätta förändringen i konstruktion, då
nämligen ordets konstruktion kommer att rätta sig efter de
ords, med vilka det blivit synonymt. Han meddelar flera
exempel på, huru andra prepositioners förbindande med verb
eller verbalsubstantiv indicerar ny betydelses inträdande. I
Sverige ha nyligen olika meningar visat sig råda,[3] om det är
riktigare att skriva: »För sin försummelse att avlämna
röstsedel fick han uppbära mycket klander», eller: »För sin
försummelse att icke avlämna» o. s. v. De, som hålla på den
första lydelsen, uppfatta tydligen »försummelse» blott såsom
verbalsubstantiv, liktydigt med substantiverad infinitiv (=
»handlingen att eller tilldragelsen att eller det att han
försummade»); de, som vilja hävda den senare, inlägga uti
ordet en nyare, utvecklad betydelse: »fel, som beror på eller
består i försumlighet».
Vidare erinrar Paul därom, att ordförbindelser (fraser)
kunna genom egendomlig utveckling av sin betydelse få en
större eller mindre grad av självständighet i förhållande till
ordet i och för sig, att de då nödvändigt måste anföras och
karakteriseras, samt att man därvid har att giva akt på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
