Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
klädd människa. En person, som faller
i vattnet med kläderna på, vill gärna
dragas ned af dessa, då de blifvit
genomträngda af vatten oeh ju fortare
dess tyngre och tjockare kläder han bär.
Breder man ut båda armarna någöt
bakåt öfver hufvudet, så kan man flyta
i en nästan horisontell ställning på
ryggen med munnen ofvan vattnet. Håller
man båda armarna utefter kroppen, så
flyter man i nästan lodrät ställning och
måste då böja hufvudet betydligt bakåt
för att få munnen ofvan vattnet.
Skall en simmare rädda en
drunknande, bör han helst fatta denne
bakifrån antingen under axlarna eller vid
håret. Skulle det komma till ^trid med
den drunknande, är det bäst att raskt
dyka ned, då den drunknande i sin
sträfvan att komma uppåt genast
släpper den dykande, som därefter ånyo kan
fatta den förre på riktigt sätt.
Från en båt eller från stranden räcker
man den drunknande en åra, ett rep
eller dylikt, ty han kommer vanligen
ännu en gång upp och griper då,
såsom man säger, efter hvarje halmstrå.
Skulle intet annat finnas till hands, så
må man dock ej förlora besinningen,
utan raskt afkasta rocken, fatta i dess
ena ärm och räcka den drunknande
antingen den andra ärmen eller skörtet.
Om någon gått ner sig på svag is och
ej själf kan komma upp, emedan
iskanten undan för undan brister, skjuter man
ut till honom en stege, en bräda eller
en lång stång, för att sålunda fördela
belastningen på en större yta. Skulle
ingen människa finnas tillstädes, kan en
simkunnig person rädda sig genom att
lägga sig på rygg och sålunda först
skjuta ryggen upp öfver den spröda
iskanten samt sedan krypande arbeta sig
fram till fastare is.
Döden vid drunkning orsakas vanligen
af kväfning, i det att vatten i stället
294
för luft vid inandning kommer in i
lungorna. Den drunknade har i sådant
fall vanligen länge kämpat för sitt lif,
har ett blårödt, uppsväldt ansikte och
mörkblå läppar; det finnes mycket
vatten i magen, munnen, luftrören och
lungorna. Mera sällan inträder vanmakt
nästan omedelbart; hjärtslag och
andning upphöra och struphufvudet slutes
krampaktigt, så att endast obetydligt
med vatten kan intränga i lungorna.
Utsikten att rädda lifvet är i detta
senare fall större än i det förra.
Fig. 1. Konstgjord andning: inandningsrörelse.
Vid försök att återkalla drunknade
till lif skall man ej för snart förlora
hoppet, utan fortsätta behandlingen med
tålamod och energi. Äfven om den
drunknade varit en timmes tid under
vatten brukar nämligen lifvet ej vara
fullständigt utslocknadt, och det händer,
att man efter ett par timmars energiska
bemödanden kan få det att återvända.
Härvid är första regeln att genast ocli
först af allt skicka efter läkare, samt
efter täcken och torra kläder.
Återupp-lifningsförsöken böra om möjligt
företagas i fria luften, äfven vid dåligt väder.
Att återställa andningen är den
viktigaste uppgiften; först när detta lyckats,
bör man söka återställa blodomlopp och
kroppsvärme.
De våta kläderna aflägsnas, framför
allt åtsittande delar kring hals och bröst,
halsdukar, hängslen etc. Den
drunknade bör icke ställas på hufvudet eller
lyftas upp vid benen för att få vattnet
att flyta ut, utan lägges framstupa på
Drunkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
