Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Hvaruti ett lösöre råkar i en mindre lämplig sinnesförfattning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 ONKEL TOMS STUGÅ.
Här afbröts samtalet genom ankomsten af en snygg enspännare till
värdshuset. I åkdonet satt en välklädd herreman; kusken var en
neger.
Sällskapet i skänkrummet ägnade främlingen denna nyfikna upp¬
märksamhet, som är så naturlig för en skara sysslolösa personer, hvilka
af omständigheterna och det fula vädret i förening blifvit sammanförda
under samma tak. Den nykomne var en smärt, högrest man med en
mörkbrun hy, påminnande om en spanjors, vackra, uttrycksfulla, svarta
ögon och kortlockigt, glänsande svart hår. Hans välbildade örnnäsa,
fint skurna läppar och vackra, manliga figur väckte genast hos de när¬
varande föreställningen om en mindre vanlig personlighet. Med otvun¬
gen ledighet trädde han in bland sällskapet, anvisade med en hand¬
rörelse betjänten, hvar denne skulle ställa reskofferten, bugade sig därpå
för de närvarande och gick med hatten i hand långsamt fram till disken,
där han för värden uppgåf sitt namn : Henrik Butler från Oaklands,
Shelby County. Med likgiltig min styrde han därefter sina steg till
anslaget på väggen, hvilket han högt genomläste,
“ Jim/’ sade han till sin betjänt, “jag vill erinra mig, att vi vid
Bernan sågo en mulatt, som liknade den här beskrifningen, eller hur?”
“Jo, master,” svarade Jim, “men jag såg inte, hur det var med
handen.”
“Nåja, det såg jag naturligtvis inte häller,” sade främlingen med en
vårdslös gäspning. Därpå återvände han till disken och bad värden
att få ett enskildt rum, emedan han hade något angeläget att skrifva.
Värden var tjänstvilligheten själf, och en skara på omkring ett halft
dussin negrer, unga och gamla, stora och små af båda könen skyndade
likt en kull rapphöns, brådskande, beställsamma, trampande hvarandra
på tårna och stupande omkull öfver hvarandra, att ställa masters rum i
ordning. Själf slog sig främlingen obesväradt ned på en stol midt i
rummet och öppnade ett samtal med den, som satt honom närmast.
Fabrikören, Mr. Wilson, hade allt ifrån främlingens inträde i rum¬
met betraktat honom med förvånad och nyfiken min. Han tyckte sig
hafva sett och sammanträffat med denne man någonstädes förut, men
när och hvar kunde han icke erinra sig. Hvarje gång den främmande
yttrade något, rörde sig eller log, spratt Mr. Wilson till och såg upp¬
märksamt på honom, men vände plötsligt bort blicken, när de lifliga,
mörka ögonen med orubbligt lugn mötte hans. Plötsligen tycktes ett
ljus ha gått upp för honom, ty han stirrade på främlingen med ett så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
