Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Lösöret bortföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 173
gubbe brukade tycka om deu. Därjämte hade hon på spiselkransen
ställt fram vissa hemlighetsfulla burkar, innehållande allehanda god¬
saker, hvil ka brukade tagas fram endast vid utomordentliga tillfällen.
“Ser du, Petrus !” utropade Moses förtjust. “I dag fa vi en rysligt
god frukost! ” Och i detsamma försåg han sig behändigt med en bit
af kycklingen.
Tant Kloe gaf honom i blinken en örfil, i det hon utbrast:
“ Där har du, din fuling, som kan illfänas efter den sista frukosten
din stackars pappa får här hemma ! ”
“ Men, kära Kloe ! ” inföll Tom i mildt förebrående ton.
“O, jag kan inte hjälpa det/’ sade tant Kloe, döljande ansiktet i för¬
klädet; “jag är så ledsen och upprörd, att jag bär mig illa åt.”
De båda pojkarne stodo ett ögonblick alldeles stilla och betraktade
ömsom fadern, ömsom modern, medan den lilla flickan ryckte henne i
kläderna och begynte skrika i en pockande ton.
“ Så där, ja, lillan,” sade tant Kloe, torkade sig i ögonen och lyfte
upp flickan på armen. “Ja, nu är det färdigt; ät litet nu! Det här
är min allra bästa kyckling. Här, pojkar, ska ni få en smula med,
stackars små kräk. Er mamma har varit stygg mot er.”
Gossarne läto icke säga sig detta tvänne gånger utan höggo af hjär¬
tans lust in på anrättningen, och det var väl, att de så gjorde, enär i
motsatt fall föga heder skulle gjorts åt densamma.
“Nu måste jag lägga in dina kläder,” sade tant Kloe, som efter
frukosten oroligt vankat omkring i rummet och sysslat än med det ena,
än med det andra. “ Det tjänar nog för rästen inte mycket till, ty han
tar nog alltihop ifrån dig. Jag känner till dem — de äro sämre än det
dåliga, det är just hvad de äro. Titta hit nu, gubben min: i det här
hörnet har du dina ylletröjor för reumatismen ; var bara rädd om dem,
ty det blir inte så lätt för dig att få några nya. Här har du dina gamla
skjortor, och här har du dina nya. De här strumporna stickade jag
vid i natt, och jag har lagt nystanet inuti dem att stoppa med. Men,
du stackars människa, hvem skall nu stoppa dina strumpor?” utbrast
hon, ånyo öfverväldigad af sin sorg, lutade hufvudet mot kistan och
snyftade. “ Det svider i mig, bara jag tänker därpå ! Ingen människa,
som bryr sig om dig, antingen du är sjuk eller frisk ! Det är förfärligt,
jag står inte ut med det! ”
Pojkarne, som hade smort kråset så länge det fanns en bit kvar af
frukosten, började nu äfven skänka någon uppmärksamhet åt hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
