Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
iRecordare, Jesu pie,
Quod aum causa tuæ viæ,
Ne me perdas illa die:
Quærens me, sedisti lassus,
Eedemisti crucem passus,
Tantus labor non sit cassus.i *)
S:t Clare inlade ett djupt och högtidligt uttryck, då han
sjöng dessa ord; ty det var som om den slöja, hvilka under
åratal höljt det framfarna, hade fallit, och han tyckte sig
höra sin moders röst instämma med och leda hans egen.
Rösten och instrumentet tycktes båda blifva lefvande och
sammansmälta till ett med de toner, som den store Mozart
en gång diktat till sin egen svanesång.
Då S:t Clare slutat sjunga, satt ban några ögonblick
och lutade hufvudet mot handen; derpå steg ban upp och
började gå fram och åter i rummet.
»Hvilken hög föreställning är ej denna om en yttersta
dom!» sade ban »Ett rättande af allt ondt, som skett
under tidernas lopp, — en lösning af alla gåtor på
sedlighetens område, gifven af den ofelbara visheten sjelf. Detta
är i sanning ett undransvärdt skådespel.»
»Det är för oss ett fruktansvärdt», sade miss Ofelia.
»Det borde vara ett sådant för mig, tänker jag»,
fortsatte S:t Clare och stannade tankfull. »Jag läste i afton för
Tom detta kapitel hos Matteus, som skildrar domen, och jag
blef fullständigt slagen deraf. Man kunde hafva väntat att
få höra dem, som uteslutas från himmelen, anklagade för
gräsliga ogerningar, såsom skäl för deras straff; men nej—
de dömas derför att de ej gjort något bestämdt godt,
alldeles som om detta inneburo allt möjligt ondt.»
»Kanske», sade miss Ofelia, »är det för dem, som ej
göra det goda, omöjligt att ej göra det onda.»
»Och hvad», sade S:t Clare, talande som för sig sjelf,
men med djup känsla — »hvad skall man säga om en
sådan, hvilken af sitt eget hjerta, af sin uppfostran och af
samhällets kraf uppfordrats till ädel handling, men hvilken
drifvit fram, en drömmande och likgiltig åskådare af sina
*) Torde kunna fritt återgifvas sålunda:
»Tänk, o Jesu, på din pina,
Som du led för synder mina;
Låt ditt nådesansigt’ skina!
För din svett af blodet röda,
För ditt kors, der du måst blöda,
Låt förspild ej bli din möda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
